evaanderssons

Ja, lördag idag. Har sen sista bloggandet hunnit haft examensfirande och börjat läsa två nya kurser, Samtal med barn och Palliativ vård. Tunga ämnen är jag väl medveten om så det gäller att jag tar hand om mig själv. Har varit till Ljusdal också på anställningsintervju på socialtjänsten, försörjningsstöd. Har hunnit låta detta mogna och har bestämt mig för, blir jag erbjuden jobbet kommer jag att tacka nej. Så som det känns nu så har jag ingen längtan efter att sitta på ett socialkontor, och som det är nu så vill jag gärna läsa vidare när det är kurser som jag finner intressant. Skulle "rätt" jobb dyka upp så får jag väl avsluta då. Men ett dilemma: eftersom jag har fått dispens att få stå kvar som vikarie till och med maj så skulle jag då inte ha fått något jobb före dess så lär jag väl förmodligen ej få sommarjobba åt kommunen heller :(  Dock känner jag, jag måste fråga mig själv och utgå från det och sen ha tillit, det kommer att ordna sig. Jag kommer att få jobb :) Absolut!

Men, nu ska jag gå och jobba på Tunbacka. Ha en trevlig helg, kram <3





Från mitt examensfirande förra helgen

Ja, nu är jag socionom! Så härligt, har nog inte riktigt fattat det än?

Hade examination i Gävle i går, dagen började väl inte med såna stora förhoppningar då vi fick veta att under måndagen hade två uppsatser ej blivit godkända där skrivarparet hade samma handledare som oss. Dessutom så blev den första uppsatsen som det opponerades på igår morse ej heller godkänd, samma handledare som oss :( Efter två uppsatser kom det en ny examinator (vår också) som talade om att han var väldigt noggrann och hade ägnat 1.5 dag till varje uppsats. En dag till läsning och en halv till att kommentera. Han visste vad han gjorde och allt var nog granskat i minsta detalj. Till och med litteratur och sidhänvisningar hade kollats upp att de stämde. Efter lunch var det vår tur att opponera på en annan uppsats, denna blev ej heller godkänd. Här var det dock inte vår handledare inblandad. Men samma examinator som vi skulle få vår "dom" av. Vi blev godkända och fick bra respons, bra betyg!!! Fick till och med möjlighet att välja ett högre betyg om vi åtgärdade fler saker i uppsatsen men vi var så nöjda ändå och nöjde oss med det vi fick! Tack! Nu känner jag att jag har fått bekräftelse på det jag slitit för under dessa tre och ett halvt år. Jag har kapacitet och kompetens att bli socionom, jag är socionom! Men, det är inte yrkestiteln som är det viktiga, naturligtvis så måste jag ju ha den för att kunna få den anställningen, jag har ett empatiskt förhållningssätt, en stor förståelse för hur livet kan vara och jag har ett bra bemötande - mot alla! Nog ett utav det viktigaste i de flesta yrken, men kanske lite extra viktigt inom detta arbete då man ofta kan möta utsatta människor där det kan vara extra känsligt.

Det känns så spännande, detta öppnar upp för helt andra möjligheter. Jag är så nyfiken på vad som väntar mig i arbetslivet, i livet överhuvudtaget :)

Kram

Ja, jag lever även om jag känner mig lite skadad och tilltufsad som nallen på bilden ;) Har ju länge dragits med en envis förkylning och därutöver en envis uppsats också :P Därutöver jul och allt annat . . . Mörkt, halt och jävligt har det varit också. Har inte haft lust eller energi till att röra på mig heller, det ena ger det andra . . .

Därför har jag valt att stänga in mig själv i min lilla "bubbla", vilar min hjärna från allt som går. Har konstaterat att jag nog är ganska rejält mentalt utmattad.  Har knappt kunnat tittat i en tidning ens, att läsa en roman är inte ens att tänka på. Wordfeud har jag helt lagt ner för tillfället, kan och vill inte ens hjälpa Alexandra med detta, hon som nyss har kommit igång och tycker det är så roligt. Men, hon får klura på själv och det lär ju även hon sig av.

Men, det kommer, så småningom, det vet jag. Nu får det vara som det är för tillfället. Har kännt mig väldigt grå, tom och innehållslös. Men det är också nåt som är bra att få vara, jag kan därigenom också förstå hur många andra känner sig.

Jag kommer att fortsätta blogga, när jag orkar, och dela med mig av mina tankar, känslor och min vardag, när jag orkar :)

Kram alla <3

Ja, nu är jag hemkommen från polisen. Lyckades ju få till en träff med den polis som arbetar med familjevåld och då var det bara att tacka och ta emot den enda tid hon hade kvar före jul, måndag morgon kl. 7. Så nu har jag fått lite mer information som väl ska styrka tillförlitligheten i vår studie, ska klämma in det idag och fixa till lite mer innan vi nog ska skicka in den, i kväll! Så sen får jag lite jullov :) Från studierna i alla fall, har satt upp mig att jag kan jobba lite så vi får väl se. Men den här veckan tänker jag i alla fall inte jobba nåt, känner jag behöver ta det lite lugnt denna vecka och fixa lite inför julen. Glöhoppor, julgodis och så ska väl tjejerna få julpynta det sista såsom tomtar och det mest juliga som jag aldrig vill plocka fram till advent. Tycker de hör julen till :)

Nej, nu ska jag ta och börja skriva. Ska först försöka få tag på någon klipptid till Isabell och Gabriella, nu har jag ju jobbat i helgen och tycker jag har råd att kosta på dem det. Något som jag inte alltför ofta kostar på dem annars, jag klipper ju dem själv och tycker det funkar bra för det mesta. Men, någon gång "måste" de gå till frissan för att klippa igenom det riktigt och nu är det hög tid för denna "någon gång" :)

Kram

Lucia i förskoleklassen på Västra skolan

Lagom till första advent kom den första snön - för att sen försvinna. Jag har känt mig lika trött, grå och trist som vädret har varit den sista veckan. Men, jag har varit förkyld, rejält, vilket inte händer ofta som tur är (så jag klagar absolut inte ;) ) och dessutom så har mensen varit i antågande och det brukar jag också känna av. Så det är tur att jag har varit ensam denna vecka och sluppit  tagit  hänsyn till nån annan och sluppit fått  dåligt samvete för att jag inte orkat med. Och, lagom till fjärde advent så kommer då snön igen och jag känner, trots att jag fortfarande är jätteförkyld, att mina livsandar börjar vakna till liv igen. Lust och inspiration börjar krypa fram lite sakta :) Igår natt sov jag 9,5 timmar och i natt 9 timmar och skulle nog ha kunnat sovit mera också men jag börjar ju jobba 12.30 och då måste man ju gå upp när klockan början närma sig 10 i alla fall.

Fick jobb denna helg både lördag och söndag och det var precis vad jag hade efterfrågat, tack! Tydligen så är det ont om vikarier ibland för nu är jag på Håsta hemtjänst men det gick då jättebra igår, lite snurranden mellan alla husen bara för att leta rätt på rätt "plan" och nummer. Mariboplan, Kasköplan, Namsoplan . . . men idag tror jag nog att jag kommer att hitta rätt så bra. Roligt att komma på ett nytt ställe också och se nya ansikten. Något som jag kan säga efter endast gårdagen är att det skiljer sig bland klienterna. Men, oavsett så är de oftast väldigt glada och tacksamma för att man kommer. Många, ensamma stackars själar som sitter där de sitter ;( Jag tror, och hoppas, att jag sprider lite glädje och positiv energi när jag kommer och man får ju se det lite positvit på så sätt.

Nej, nu måste jag gå och fixa i ordning och ut och sopa av bilen!

Kram och ha en bra fjärde advent <3

Bilder från förra helgens lussebullsbak

Ja, jag var ju faktiskt tvungen att skratta åt mig själv och mitt uttalande idag :) Det var ju bara jag som hörde det i alla fall, så det spelade faktiskt ingen roll att jag hävde ur mig: Jävla skitapa!

Rebecca går ju på körskolan i Ljusdal och lånar pengar av mig till detta eftersom hon inte själv har råd med det just nu, dessutom tycker jag det är viktigt att hon, som de andra har gjort, tar körkort så snart det är möjligt. Det har man igen sen då kanske det inte alltid är så bra tillfälle. Dessutom kan det vara avgörande i fråga om jobb också. Jag har varit "duktig" att betala in pengar i förskott, en gång ringde jag och hörde om det gick bra att betala in ett par dagar senare när mitt CSN hade kommit; och, ja, det gick bra. Nu har hon intensivkört några dagar och nu fanns tydligen inga pengar kvar på hennes "konto" i körskolan och de hade påpekat detta för henne. Jag ringde upp dem idag och jag får ju i efterskott se det positivt med hennes dåliga bemötande! Det är ju sådana som kan verkligen få en annan att tänka till ändå mer, vad betydelsefullt det är med ett bra bemötande!

Jag var trevlig och presenterade mig och mitt ärende, blev då "påhoppad" att de hade minsann upptäckt att Rebecca var skyldig en massa pengar! Jag mötte då henne att en sån massa kunde det ju inte vara eftersom jag inte för alltför länge sen betalade in en summa. Jo, det var det då visst det och jag skulle inte tro att de kunde ligga ute med pengar heller! Jag talade om för henne att jag skulle sätta in vad hon hittills var skyldig idag, lade sen på luren och kallade henne för Jävla skitapa! Blev lite förvånad över mitt uttalande, det är inte "jag" idag, men jag är förkyld och inte alls pigg dessutom  är mensen på G och då kan jag förstå och förlåta mig själv :) Jag kan dessutom tänka efter på, hur mycket bättre man kan presentera saker och ting och vad man har att vinna på det. Och jag "såg" ju nu vilket motstånd som uppstår när man blir "påhoppad" så, vilket enbart ger negativa konsekvenser.  Nu är det så att vi bor i Hudik, men om man ska leka med tanken att vi bodde i Ljusdal; jag har ytterligare tre stycken som så småningom också ska ta körkort, och då hade vi inte valt Ljusdals trafikskola kan jag garantera!

Ja, igår var jag till Västra skolan på besök för första gången. Måste bara vara en utav landets bästa skolor! Bra lärare som ser barnet som det är, bra bemötande och barnen får verkligen lära sig nåt! Först i början blev jag lite förvånad över Alexandras läxor som vad jag tidigare hade att jämföra med, låg på väldigt hög nivå. Idag kan jag ju se vad som behövs, och att skolan behöver ställa lite högre krav. Det är också skolan som har det största ansvaret för barnens inlärning, naturligtvis ska föräldrarna vara med och stötta och bistå med läxläsningar men skolan måste ju ändå ha huvudansvaret och vara en "bra" skola för att barnen verkligen ska vilja lära sig nåt överhuvudtaget. Tyvärr, måste jag säga så har jag inte sån bra erfarenhet från tidigare. En känsla gavs, att det var förälderns "fel" när inte det fungerade i skolan oavsett om det fungerade bra hemma. I och för sig, och naturligtvis så kan jag se saker och ting, hur allting hängde ihop och anledningar som påverkade, men, finns det bra, förstående och kompententa lärare så kan de också hjälpa barn som är omotiverade eller har sina "egna" problem. Tillbaks till Västra skolan så är det trots det låga elevantalet (ca 250 st.) barn från cirka 20 olika nationaliteter, dessutom finns särskolan med barn som har intellektuella funktionshinder, också  inrymda där. Detta bidrar naturligtvis med att barnen får möta alla slags människor varje dag och det blir naturligt att se att vi alla är olika. Något som verkligen är fördomsförebyggande. Jag är så glad att jag valde Västra skolan till mina barn.

Ja, i alla fall så gräddade jag pepparkakor för glatta livet på förmiddan :) Efter att ha ätit lunch med förskoleklassen så var jag med Alexandra i hennes klass, 5:an, på eftermiddagen. Bäst att passa på medans man får ;) De laborerade lite och sen var det geografi som gällde, nu har jag lärt mig att det finns över 83 miljoner invånare i Tyskland!

Ja, annars så skriver jag väl vidare på vår uppsats. Vi ska till Gävle på måndag för handledning, har inte hört av henne sedan vi lämnade in vårt hittills skrivna så vi har ingen aning om hur vi ligger till! Förhoppningsvis bra, ber jag om :) Igår läste jag något som en av Sveriges ledande forskare inom kvinnovåld, Margareta Hydén har skrivit om äktenskapet:

Äktenskapet är ett gemensamt parprojekt men samtidigt också två individuella livsprojekt som står i ständig förbindelse med varandra. Ett uppbrott från ett äktenskap som inneburit en tyngd för livsprojektet kan leda till att individen upplever en stor lättnad och går en period av "blomstring" till mötes. Så sant, bara!

Ja, jag vet inte om jag har skrivit nåt i min blogg om att Waynes coffe har öppnat i stan? Vilket lyft för Hudik måste jag säga med ett kvälls- och söndagsöppet fik! Dessutom hade de hur mycket gott som helst att välja på när jag och Rebecca invigde det i söndags! Härligt!


"Knöck" bilden från Rebeccas blogg :)

Kram

Ja, jag har ju legat lite lågt igen. Något som jag kan se nu; ett mönster då jag är väldigt ambitiös och får mycket till mig i vissa perioder gör att, även fast jag får mycket energi så tar det också sitt. Och idag kan jag förstå att man inte alltid kan vara "där uppe" och känna sig energisk och livfull, det orkar man som individ inte med utan man måste också vara lite "låg" för återhämtning. Egentligen är det väl bäst att vara lite mera jämn, större delen av tiden, men det är ju bara så roligt att spinna vidare när man känner att det är kul och att man utvecklas :)

Har i alla fall haft en väldigt trevlig helg. Rebecca har varit hemma, vi har övningskört och vi har haft många bra och givande diskussioner. Har även haft bra samtal med mina äldre döttrar :) På lördag var vi och tittade på Alexandra när Julle hade dansuppvisning på badhuset. De var jätteduktiga även fast det krånglade med musiken och dansarna blev förvirrade. I februari ska de till Västerås på DM, kul! Lördag kväll bjöd jag mig själv på Wallmans salonger som under december har uppträdande på Café August. För fem år sedan blev vi bjudna av Mats i Sundsvall på Wallmans, han fyllde då 40. Även om det då också var jättebra har jag inte sådant positivt minne av det då det var en svacka i mitt dåvarande förhållande. Denna gång bjöd jag mig själv, som student och icke-anställd blir man ju inte bjuden på något julbord eller nåt liknade. Då får man bjuda sig själv! Och som sagt, trevligt var det; god mat, jättebra underhållning och trevligt sällskap! Vi hade även ett äldre par som bordsgrannar, verkligen trevliga och underbara människor som visade på att en stor kärlek kan finnas kvar i denna höga ålder. De var så fina och måna om varandra! Något hände sedan som jag då för en stund såg som en negativ händelse. Idag kan jag, efter många funderingar, ett mail som jag författade och skickade på lördag natt, många funderingar under gårdagen och ventilerande med min dotter, byte av perspektiv och till slutligen ett långt telefonsamtal nu på morgonen så kan jag enbart se det som en positiv händelse. Och jag kan idag verkligen se vikten av att kunna lyfta "problem" och ej stoppa ner dom i ryggsäcken och låta dom ligga där och skava och tynga ner min vandring genom livet. Jag vet och har full förståelse för att jag inte uppfattas lika av alla, och att jag kan misstolkas och "missuppfattas". Men, det enda jag då kan göra är att försöka klargöra mina åsikter och mitt syfte. Och min avsikt, mitt syfte är inte idag att medvetet "skada" någon annan, aldrig någonsin och heller inte att tala om vad som är bäst för andra människor och tala om för dem hur de ska leva sina liv. Jag kom faktiskt på; jag är ju faktiskt utbildad för att kunna lyfta saker och ting för att människor själva ska kunna få chansen att tänka efter vilket är det som är förutsättningen för positiva och hållbara förändringar. Det blir aldrig någonsin bra om någon annan talar om för någon vad som är bäst för den personen eller hur den ska leva sitt liv. Det vet inte någon annan, bara personen i fråga själv. Naturligtvis är inte det att jag är utbildad, något som jag tänker på i mitt förhållningssätt till andra, oavsett om den personen är en "klient" eller någon nära, eller vän. Utan det är ju bara något som finns införlivat hos mig, det är inte mitt "yrke" utan det har blivit en del av mig, ett inarbetat förhållningssätt. Men, tillbaks till händelser som vid första känsla och tanke kan kännas som negativa kan i ett senare skede ses som de egentligen är; positiva och konstruktiva. Genom att lyfta dem, fundera och reflektera och se vad som kan göras åt dem. Och även om händelserna i sig kan kännas negativa så genererar de ju också energi, en energi som man kan välja att göra något positivt med. Jag kände idag, när jag vaknade en ny lust att ge mig vidare i mitt uppsatsarbete något som kändes om ändå inte tungt, men ganska mättat och oengagerat under förra veckan. Tack!

Jag ser ju och förstår, att jag behöver utmaningar för att utvecklas och växa och det tror jag att alla människor behöver. Att försöka göra något åt de motstånd och det som kan ses som hinder som dyker upp på livets väg gör att man som person växer. Men, alla väljer ju själva vad de väljer att göra, absolut :)

Kram

Om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag se Dig i ögonen när Du talar till mig,

skulle jag tänka på vad Du säger,

snarare än vad jag ska säga när Du har slutat,

skulle jag höra Dina känslor

tillsammans med Dina ord

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag lyssna utan att försvara mig,

skulle jag höra utan att bestämma om

du har rätt eller fel,

skulle jag fråga Dig varför, och inte

bara hur och när och var

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag släppa in Dig bakom mitt yttre,

skulle jag berätta för Dig vad jag

hoppas, drömmer, fruktar, lider av,

skulle jag berätta när jag gjorde bort mig

och när det gick bra

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag skratta med Dig och inte åt Dig,

skulle jag tala med Dig men inte till Dig,

och jag skulle veta när det är tid att vara tyst

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag inte klättra över Dina murar,

skulle jag vänta utanför tills Du släppte

in mig genom porten,

skulle jag inte låsa upp Dina hemligheter,

skulle jag vänta tills Du gav mig nyckeln

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag älska Dig i alla fall,

men jag skulle be om det bästa Du kan ge,

och försiktigt dra fram det ur Dig

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag lägga handboken åt sidan,

och lämna mina lösningar hemma,

föreställningarna skulle upphöra,

vi skulle vara oss själva.

 
Ja, denna dikt läste någon upp på en av våra föreläsningar, vem som har skrivit den kommer jag inte ihåg, jag lyckades i alla fall googla och få tag på den och spara den på skrivbordet - och nu hittade jag den :) Väl värd att begrunda!

Ja, då kom snön då, lagom till första advent. Kontraster vill jag mena; på lördag 26 november plockade tjejerna natt och dag ute - på söndag 27 november är det vinter :)

Ja, julstämning kan vi väl säga att det blev i alla fall, till första advent och julskyltningen. Ljust och fint, kladdigt och halt. "Huset" har varit fullt av barn i helgen, intensivt men roligt. Igår var vi ner på julskyltningen och tittade lite. Alexandra dansade med Julles dansgrupp på Möljen i snökladdet, sen var vi och kikade lite i affärerna innan vi åkte på simskolan. Rebecca var också med och tittade på så de var nog lite extra malliga när de visade att de börjar på att kunna simma :)

Nej, nu tillbaks till mitt skrivande . . .

Kram




26 november



27 november

Kram

P.s. Jag har full förståelse varför min mamma "var" som hon var, hon var snäll och det fanns inget ont i henne, hon trodde bara att hon gjorde det som var bäst för mig, av kärlek. Jag har förlåtit henne för allt och älskade henne i vilket fall som helst :)

Ja, jag var på en trevlig 30-årsfest igår med mycket och god mat och trevligt umgänge. Kom hem vid midnatt och bad om en natts god och oavbruten sömn och vaknade nio i morse fylld av förnöjsamhet och energi, tack :)

En regnig dag så då är det skönt att bara vara inne och tända lite ljus och spela lite bra musik. Har sytt in ett par strumpbyxor, hur man nu kan göra det? Jo, jag köpte ett par jättefina strumpbyxor förra året men då strumpbyxor alltid brukar var SÅ trånga så köpte jag 44/46 och  det brukar jag ju ha. Men tydligen inte dessa, de var stora så de fladdrade  runt benen ;( Nu har jag i alla fall sytt in dem, det var ju en söm baktill som tur var, få se nu då om de passar bättre? Värst är väl bara om jag är ut på nåt och de spricker upp i sömmen bak, bäst att ha ett par i reserv i väskan :)

Nu ska jag ta och sätta mig och söka några jobb . .  I kväll blir det jobb på hemtjänsten, sen blir det hem och titta på en Beckfilm som jag inte tror mig ha sett, lite glögg och pepparkakor därtill.

Kram

Mina tjejer och Sofias lilla Adelia som nyligen har fyllt 1 år






BusOscar :)

Jag vann inget på min trisslott och lika lycklig är jag för det ;)

Idag har jag tagit mig en långpromenad i skogen, gick 5-km slingan ovanför västra. Jag har aldrig gått där förut för det har ju varit avstängt över E4 när den har byggts om. Men nu hade jag turen att de hade öppnat upp tunneln under nya E4 så jag slapp gå tillbaks samma väg. Alltid roligt att utforska nya vägar i livet. Gammal och fin skog var det också. Hade sekatören i jackfickan och fick med mig lite tallris hem så nu har jag gjort adventsfint på bron. Nu ska jag ta fram symaskinen och fixa lite som har legat hur länge som helst. I kväll blir det 30-års fest hos Nadia, en klasskompis. Det ska bli kul att få träffa lite klasskompisar igen och höra hur det går för dem och deras skrivande. Vi har ju inga mer gemensamma träffar nu, och tänk, snart är vi klara! Helt otroligt! Det som kändes som en evighet då jag satt här hösten 2008 vid min dator och Malcolm Paynes Modern teoribildning inom socialt arbete, en bok allmänt kallad "pain in the ass". Visste knappt vad jag läste och hade mina tankar på om jag skulle ge upp, kunde nog slänga ut både kurslitteratur och dator genom balkongfönstret (utan att öppna det förstås) vissa gånger. Men jag stod ut, och vad glad jag är för det idag. Idag kan jag öppna samma bok och nästan läsa den som en roman :)


Tur hade jag också som blev erbjuden jobb i morgon kväll, blev erbjuden i kväll också men då är jag ju redan upptagen :)

Kram



Miel i sin hallowenkostym som han vann första pris för på en fest



Alexandra på väg in på "Idol"



Ella i sitt fina halloweennattlinne



Lilly blir så trött när mostrarna kommer och busar så hon somnar rakt upp och ner i Alexandras knän



Lite adventsfint på bron

Var på Ica Maxi och handlade i kväll, köpte mig även en trisslott. Då kom jag att tänka på min svåger igen :) Det var också under min separation och under våra diskussioner som jag talade om att jag affirmerade om att vinna mycket pengar så jag blev ekonomiskt oberoende. Han ställer då frågan till mig: Tror du att du kommer att bli lyckligare då? Nej, inte kanske lyckligare men det skulle vara så mycket enklare, i mycket. Jag och Thord har faktiskt haft en hel del givande och utvecklande diskussioner nu när jag tänker på det.

I dag är jag så glad att jag inte har vunnit pengar så jag är ekonomiskt oberoende idag, jag har jobbat så otroligt mycket med mig själv och lyckats hitta lyckan på så vis. Lyckan sitter absolut inte i pengar, det vet jag, men jag har i stort sett hela mitt vuxna liv lagt mycket energi på att lyckas få pengarna att räcka till allt. Jag vet under min tid som ensamstående, när jag bodde på Örnberget och var arbetslös. Jag skuldsatt mig vid min skilsmässa för att jag hade sånt dåligt samvete för att jag orsakade den, dåligt samvete för mitt ex och för mina barn. Jag tog emot en skitsumma och en skrotbil, vad mer var jag värd? För att få råd att få någorlunda samma standard i mitt nya boende, för mina barns skull, så lånade jag pengar för att i alla fall ha det nödvändigaste. Jag fick gå så långt (som jag då såg på saken) som att gå till soc och be om pengar. Jag skämdes, ändå hade jag rätt till det, jag låg långt under existensminimum och fick många tusen under ett par månader för att täcka upp. Det tog lång tid innan jag tyckte att jag hade någorlunda inkomst igen. Vid min andra separation behöll jag mina saker, de hade ju i alla fall jag köpt. Men, jag har levt på studielån och jag har verkligen försökt tagit varje tillfälle som har erbjudits till att jobba extra. Jag har jobbat varenda sommar men har i alla fall lyckats få ett par veckor ledigt. Vi har haft råd att göra det lilla extra som kan vara så välbehövligt, för att orka. För att det behövs. Ibland har jag varit trött på mig själv för att jag har varit så jävla ekonomisk, men jag tror ändå att det har lönat sig i längden :)

Men vad betyder en massa pengar? Inte ett skit. Absolut så förenklar det tillvaron och de behövs absolut för att sätta lite guldkant på tillvaron, det behöver alla. Att kunna unna sig och sin familj att ibland få göra det lilla extra; äta lite gott, ta en fika, bio . . .

När jag idag kan känna mig lycklig över småsaker; under min morgonpromenad idag så träffade jag på en klient från ett boende där jag har jobbat, vi hade en trevlig pratstund och jag tror både jag och han gick glada därifrån. Att få ett sms en kväll efter ett mobilsamtal med en dotter: Du är bäst mamma! - kan nog göra vem som helst lycklig. Att få laga fish´n chips och ta en kall öl i sin ensamhet en fredagkväll och lyssna på sin favoritmusik på Spotify  är också lycka. Att känna lycka över min 23 år gamla bil som jag fick överta efter min mamma och bara går så bra, är verkligen lycka. Att veta att jag är ledig i morgon (om jag ej blir erbjuden jobb) och kan göra vad jag vill med min dag. Att titta på sin enda syster på min digitala fotoram och känna glädje är också lycka. Det är ju otroligt vad mycket lycklig man kan vara utan en massa pengar :) och tur är väl det.

Nu ska jag skrapa min trisslott! 

Trevlig helg alla, kram!

Mina barn = lycka

(p.s. om det är någon som undrar om jag har varit berusad dessa dagar jag har delgivit alla mina tankar, Ja, jag har varit och är berusad, utav känslor ;))

Vad är egentligen kärlek? Kärleken kan ju se annorlunda ut, kärleken till sina barn, till sina föräldrar, till sina syskor, vänner, livet . . .  Men jag tror nog ändå att kärleken i sig är lika och att man måste hitta den inom sig själv. Det är där den finns, tror jag. Jag tror också att det är jätteviktigt att lära sig älska sig själv, att visa respekt för sig själv, att ta ansvar över sig själv och fråga sig själv: Vad behöver jag? Hur ansvarstagande och omsorgsfulla är inte vi kvinnor för det mesta, men hur väl tar vi hand om oss själva?

Ja, jag vet, jag har skrivit om detta förut och tycker ni att det blir tjatigt så sluta läs! Men jag är uppe i nån stor utvecklingsfas igen, läser mycket om kärlek och personlig utveckling och det händer mycket inom mig :)
Min svåger brukar fråga, senast igår, genom min syster naturligtvis eftersom han nog inte kan svara i telefonen. Min syster svarade flåsande igår efter att stort antal signaler, då stod han och tittade på telefonen och sa: det är till dig (hon satt på toan). Ja, ja, men han brukar alltså genom henne fråga om jag har "hittat" nån. Jag var under min pågående separation ner till min syster och hennes man en helg och det blev ju naturligtvis mycket prat om relationer och livet i sig. Jag delgav då mina känslor och jag var i ett väldigt känslosamt tillstånd då av naturliga skäl. Men det att jag nog alltid har känt att livet kan vara så mycket mer, att det har så mycket mer att ge - och det är jag själv som väljer. Inte någon annan kan säga vad jag ska göra med mitt liv, göra mina val. De måste jag göra själva. Att det kan vara så mycket mer överhuvudtaget, men om man är nöjd och tillfreds med sitt arbete och känner att det är utvecklande, stimulerande, intressant (och gärna högavlönat också :)) och om man därutöver lever i en relation där man är en egen individ och har sin integritet men ändå kan känna en stor samhörighet med den man lever med så tror jag att det finns stora chanser att känna sig tillfreds och lycklig. Att kunna känna en stor samhörighet, att kunna utvecklas tillsammans, att vara intresserade av varandra och att visa respekt tror jag kan leda till djupa känslor som kan bestå även efter många år tillsammans. Det finns ju faktiskt gamla par som är bevis på det, även om de är få.

Nåväl, tillbaks till den helgen då jag kände mig illa till mods på min tågresa hem. Jag kände mig nästan dumförklarad, hånad, då jag hade så stora förväntningar på att få "min" stora kärlek. Varför skulle jag behöva lämna min dåvarande, behöva ge upp "vår" familj? Vi hade det "väl" bra, han var väl snäll. Ja, absolut! Men det handlar inte om det! Var och en gör sitt eget val och huvudsaken att var och en är nöjd med det. Idag har jag kommit så långt så att jag inte blir illa berörd av andras ifrågasättande, jag känner mig stark och trygg i mig själv, något som jag alltid inte har känt. Jag har många gånger varit väldigt liten, många gånger förminskat mig själv. Det gör jag inte idag. Och JA, jag har hittat den stora kärleken. Vid snart 50 års ålder. Kärleken till mig själv, till andra människor och till livet och det är bara så helt fantastiskt!

Jag  kritiserar inte andras tankar och val, pratade med en kompis senast igår och då kom det igen; Ja, men man har det väl bra! Vi skrattade åt detta bägge två då jag ändå var tvungen att delge min syn på saken. Ganska många säger ju faktiskt; Ja, men man har det väl bra, ändå. Och jag vet, jag har även tänkt och sagt så, många, många gånger. Men idag, en sak är jag jätteglad över, det bästa jag faktiskt gjort för mig själv: att ha brytit upp från mina två relationer. Absolut inget negativt över mina ex, inte alls, jag ser de som medresenärer på min resa. Tyvärr hade vi inte samma resmål och jag var tvungen att fortsätta min resa utan dom. De gav mig i alla fall mina underbara barn, som jag älskar jättemycket, tack! Och vi hade det "väl" ändå bra ibland, men jag hade inte kunnat gjort annorlunda. Jag hade inte kunnat stannat kvar. Då hade jag idag varit död, själsligt! Nu, när min dotter är mitt uppe i en separation så är jag glad för hennes skull. Även för hans skull. För att det ger dem en chans att bli gladare och lyckligare. Jag tror nog att jag har känt av detta länge, men har tänkt som så; att de kanske är nöjda och det är ju huvudsaken. Men, så var det inte. De var inte nöjda och varför då stanna kvar? Inte för barnens skull, nej, som vuxen och förälder har man ansvar att må så bra som möjligt och att försöka vara lycklig (Lennart Matikainen, "Bara kärlek"). Vilka barn mår bra om ens föräldrar inte mår bra? Jag vet med egen och lång erfarenhet hur mycket energi det gick till den "mindre bra" relationen. Hur trött och sur jag var många gånger och barnen fick ju sitt, naturligtvis, tyvärr. Förlåt! Jag har alltid älskat er, tvivla inte på det.

Men tillbaks till min dotter då, visst är det tråkigt när förhållanden inte håller och allra helst när det finns barn med i bilden. Men, barnen finns kvar och om det är möjligt kan man fortsätta umgås och kanske bli bra vänner i stället. Man har ju mycket gemensamt och behöver nu inte irritera sig på den andre. Även om jag känner glädje för deras skull, för att det ger dem nya möjligheter så betyder ju inte det att det ej påverkar eller berör mig. Mina tårar kom när jag delgav mina åsikter till min svärson, talade om att han ändå alltid skulle tillhöra familjen och att jag aldrig har haft något emot honom, jag tycker faktiskt om honom, något som jag tror han uppskattade att få höra. Så många gånger som det aldrig sägs något, många som aldrig låtsas om saker och ting. Pratar man inte om det så finns det inte. Jag är uppvuxen så - svårt att tänka där jag är idag :)

Jag är glad för min dotters skull, för min svärsons, jag är så glad för min kära vänninas skull som har hittat en man som verkar vara det bästa som har hänt henne - det är hon verkligen värd och jag är jätteglad för min egen skull; att jag är den jag är idag och att jag står där jag står.

Vad är kärlek? Vad är meningen med livet? Att få lära sig att känna kärlek och vara lycklig? Ja, jag vet inte men jag tror det i alla fall. Sen är det upp till var och en att fastställa kriterierna för det och upp till var och en att göra sina egna val.

Mats, en gammal bekant, frågade mig för ett tag sen om jag inte saknade någon, saknade kärlek? Jovisst, svarade jag, visst kan jag sakna det, men talade om för han att den bästa relation jag haft är den två och ett halvt år långa relationen med mig själv. Det har verkligen gett mig möjlighet att få lära känna mig själv, vem jag är och vad jag behöver. Detta var något förvånande för han, han är dock nog den enda i min bekantskapskrets för tillfället  som jag tror mig se vara lycklig och tillfreds i sitt förhållande. Nu idag, några veckor senare så har jag kommit på att jag inte saknar kärleken för den har jag ju redan, inom mig. Men visst saknar jag någon att känna en stor samhörighet och värme med, men när  tiden är mogen är jag övertygad att han kommer nerramlandes :)  Och då ska jag ringa och meddela min käre svåger det ;) (var inte orolig kära syrran, jag tycker om din man ;) )

Har nu börjat vänja mig med att vara barnledig varannan vecka och det är helt otroligt lyxigt, faktiskt! Men, jag älskar mina barn, helt klart!


Men, det att bara få andas, tänka sina egna tankar, slippa tider och planerandet i vardagen är vardagslyx, minst sagt. Sen är det så skönt att i stället få ha dem varannan helg och kunna ha lite ledig kvalitetstid. Men min dag idag har jag styrt över helt själv, utan några andra förpliktelser. Ställer i alla fall alltid klockan på sju, går upp och duschar, äter frukost och fixar. Sen blir det oftast en långpromenad innan jag sätter mig och skriver. Idag blev den långpromenaden på eftermiddan i stället, sen läste jag lite för att sedan prata med en kompis i telefon 45 min. Oj, klockan hade visst hunnit bli 17.30, dags för middagssovning då. En timme så där, sedan ligga kvar i sängen och läsa lite, kolla runt lite på nätet i mobilen . . .  19.50 gick jag upp och åt min middag - en matlåda som fanns i frysen. I stort sett klarar jag mig på det som blir över under veckorna med barnen, matlådor som fryses ner och bara att värma sen, så lämpligt! Men på fredag ska jag nog unna mig lite gott, lyxigt: fish´n & chips och en kall, god öl :) Torsdag kväll har jag köpt biobiljett till Breaking dawn, något jag ser fram emot. Lördag kväll blir det 30-års kalas hos en klasskompis, ska också bli jättekul. Kul att få träffa klasskompisarna lite nu när vi inte har något gemensamt i skolan längre.

Ja, jag trivs väldigt bra med min tillvaro och även om jag är en väldigt social varelse så trivs jag väldigt bra i mitt eget sällskap också, något som jag uppskattar :)

Jovisst ja, jag var till hälsocentralen igår och fick min lilla men otrevliga fettknöl på baksidan av låret bortskuren. Och i fredags var jag och Alexandra på Idol i Gävle, riktigt kul var det. Kul att göra något bara med henne, tyckte det var hennes tur nu. Nu vet jag ju vem det är som är med i Idol också, och vem jag hejar på: Amanda F. och Robin, i alla fall i fredags för de låtar de sjöng då och deras uppträdande. Nu måste jag ju nästan kolla på fredag också :) Det känns att Isabell och Gabriella börjar bli så stora nu (även om jag tycker de beter sig som bebisar ibland ;) ), de har ju börjat på simskola, Isabell börjar nu på att simma och Gabriella flyter på rygg. Sen har de börjat på att läsa riktigt bra och vilken helt ny värld som öppnas för dom då, det märks verkligen. Det är så kul att se hur de växer och utvecklas dag för dag nu :)




Meningen med livet måste väl vara att vara lycklig? Eller? Att kunna känna kärlek till sig själv, till andra, till livet <3

Jag tror denna höst faktiskt har varit den bästa i mitt liv, allvarligt. Jag känner ett sånt lugn, en stor förnöjsamhet med mig själv och mitt liv. Jag är så förväntansfull vad som kommer att komma :)

Kram

Ja, jag kom ihåg att jag ju faktiskt har en blogg :) Och tydligen några som är in varje dag och kollar om jag har skrivit nåt vilket jag ju nästan aldrig gör nu för tiden, var visst snart en månad sen sist. Men jag är mitt upp i min uppsats nu och mycket tid och tankeverksamhet går åt till den och dess ämne, kvinnomisshandel. Så många kvällar går jag till sängs med dessa misshandlade kvinnor och vaknar även upp med dem :) Men tycker ändå att jag nu har lärt mig att koppla bort dessa mer nu än i början, men det är ju så intressant och fascinerande att få en kunskap och börja förstå. En intervju har jag gjort och i morgon blir det ytterligare en. Igår var jag och Maggen till Gävle och träffade vår handledare. Tyckte vi kom riktigt bra överens och det kändes som hon hade förtroende för oss och vår tankeprocess. Ja, en spännande tid framöver . . .

Har precis avslutat ett parti När och fjärran med Rebecca, hon vann. Vet inte när jag spelade det spelet sist? Vi har även hunnit med att övningsköra och hon börjar bli riktigt duktig. En kvällspromenad i slingan ute på Öster tog vi också, så skönt. Men nu ska jag krypa ner och sova, men i kväll blir det nog med sällskap av någon lättsam tidning i stället, behöver nog stilla min tankeverksamhet lite :)

Go´natt <3

Isabell och Gabriella på skogsutflykt i söndags