Milk & honey
Jag har bara blivit så frälst i Erich Fromms: Kärlekens konst från 1956. Gammal? Javisst, men kärleken blir väl aldrig gammalmodig och ute? Dessutom finns den i nyare utgåvor också, senaste är från 2004.
I denna bok finns så mycket att ta till sig, suga på och konstatera; att så är det nog :) Min anteckningsbok där jag skriver ner mycket bra "att tänka" på saker är nu nästan full. Brukar anteckna i den när jag hittar något som jag tycker ger nya insikter, värda att spara.
Bland annat då, från denna bok:
Moderskärleken kan beskrivas som mjölk och honung. Mjölk är symbolen för kärlekens första aspekt, den innebär omsorg och garanti. Honung symboliserar livets ljuvlighet, kärleken till livet och lyckan över att leva. De flesta mödrar kan ge "mjölk" men endast jämförelsevis få av dem kan också ge "honung". För att kunna ge "honung" måste en mor inte endast vara en "god moder" utan också en lycklig människa - och så långt hinner inte särskilt många. Moderns kärlek till livet är lika smittsam som hennes ängslan. Båda attityderna har djup inverkan på barnets hela personlighet; man kan faktiskt indela barn- och vuxna - i sådana som endast fick "mjölk" och sådana som fick både "mjölk" och "honung".
Detta känner jag är bara så sant. Jag kan säga att jag absolut inte fick någon honung i min barndom, tyckte inte ens om det. Vilken tur har jag då inte haft som har hittat denna honungsskatt i min vuxna ålder. Jag är uppväxt med en mamma som inte tyckte om sig själv och som var rädd för mycket vilket hon naturligtvis överförde på mig. Jag växte upp med en tro att livet i sig kunde ju vara farligt? Jag har genom det heller inte kunna ge mina, nu vuxna barn någon honung i deras barndom, men sett till Fromms "att inte så särskilt många hinner bli lycklig och därigenom ge sina barn honung" så får jag ju vara väldigt tacksam att jag ändå har gjort det. Och jag kan ju försöka så gott det går att droppa min honung över mina barn nu, fast de är vuxna :)
I denna bok finns så mycket att ta till sig, suga på och konstatera; att så är det nog :) Min anteckningsbok där jag skriver ner mycket bra "att tänka" på saker är nu nästan full. Brukar anteckna i den när jag hittar något som jag tycker ger nya insikter, värda att spara.
Bland annat då, från denna bok:
Moderskärleken kan beskrivas som mjölk och honung. Mjölk är symbolen för kärlekens första aspekt, den innebär omsorg och garanti. Honung symboliserar livets ljuvlighet, kärleken till livet och lyckan över att leva. De flesta mödrar kan ge "mjölk" men endast jämförelsevis få av dem kan också ge "honung". För att kunna ge "honung" måste en mor inte endast vara en "god moder" utan också en lycklig människa - och så långt hinner inte särskilt många. Moderns kärlek till livet är lika smittsam som hennes ängslan. Båda attityderna har djup inverkan på barnets hela personlighet; man kan faktiskt indela barn- och vuxna - i sådana som endast fick "mjölk" och sådana som fick både "mjölk" och "honung".
Detta känner jag är bara så sant. Jag kan säga att jag absolut inte fick någon honung i min barndom, tyckte inte ens om det. Vilken tur har jag då inte haft som har hittat denna honungsskatt i min vuxna ålder. Jag är uppväxt med en mamma som inte tyckte om sig själv och som var rädd för mycket vilket hon naturligtvis överförde på mig. Jag växte upp med en tro att livet i sig kunde ju vara farligt? Jag har genom det heller inte kunna ge mina, nu vuxna barn någon honung i deras barndom, men sett till Fromms "att inte så särskilt många hinner bli lycklig och därigenom ge sina barn honung" så får jag ju vara väldigt tacksam att jag ändå har gjort det. Och jag kan ju försöka så gott det går att droppa min honung över mina barn nu, fast de är vuxna :)
Kram
P.s. Jag har full förståelse varför min mamma "var" som hon var, hon var snäll och det fanns inget ont i henne, hon trodde bara att hon gjorde det som var bäst för mig, av kärlek. Jag har förlåtit henne för allt och älskade henne i vilket fall som helst :)
Kommentarer
Trackback
