evaanderssons

Ja, nu är jag hemkommen från polisen. Lyckades ju få till en träff med den polis som arbetar med familjevåld och då var det bara att tacka och ta emot den enda tid hon hade kvar före jul, måndag morgon kl. 7. Så nu har jag fått lite mer information som väl ska styrka tillförlitligheten i vår studie, ska klämma in det idag och fixa till lite mer innan vi nog ska skicka in den, i kväll! Så sen får jag lite jullov :) Från studierna i alla fall, har satt upp mig att jag kan jobba lite så vi får väl se. Men den här veckan tänker jag i alla fall inte jobba nåt, känner jag behöver ta det lite lugnt denna vecka och fixa lite inför julen. Glöhoppor, julgodis och så ska väl tjejerna få julpynta det sista såsom tomtar och det mest juliga som jag aldrig vill plocka fram till advent. Tycker de hör julen till :)

Nej, nu ska jag ta och börja skriva. Ska först försöka få tag på någon klipptid till Isabell och Gabriella, nu har jag ju jobbat i helgen och tycker jag har råd att kosta på dem det. Något som jag inte alltför ofta kostar på dem annars, jag klipper ju dem själv och tycker det funkar bra för det mesta. Men, någon gång "måste" de gå till frissan för att klippa igenom det riktigt och nu är det hög tid för denna "någon gång" :)

Kram

Lucia i förskoleklassen på Västra skolan

Lagom till första advent kom den första snön - för att sen försvinna. Jag har känt mig lika trött, grå och trist som vädret har varit den sista veckan. Men, jag har varit förkyld, rejält, vilket inte händer ofta som tur är (så jag klagar absolut inte ;) ) och dessutom så har mensen varit i antågande och det brukar jag också känna av. Så det är tur att jag har varit ensam denna vecka och sluppit  tagit  hänsyn till nån annan och sluppit fått  dåligt samvete för att jag inte orkat med. Och, lagom till fjärde advent så kommer då snön igen och jag känner, trots att jag fortfarande är jätteförkyld, att mina livsandar börjar vakna till liv igen. Lust och inspiration börjar krypa fram lite sakta :) Igår natt sov jag 9,5 timmar och i natt 9 timmar och skulle nog ha kunnat sovit mera också men jag börjar ju jobba 12.30 och då måste man ju gå upp när klockan början närma sig 10 i alla fall.

Fick jobb denna helg både lördag och söndag och det var precis vad jag hade efterfrågat, tack! Tydligen så är det ont om vikarier ibland för nu är jag på Håsta hemtjänst men det gick då jättebra igår, lite snurranden mellan alla husen bara för att leta rätt på rätt "plan" och nummer. Mariboplan, Kasköplan, Namsoplan . . . men idag tror jag nog att jag kommer att hitta rätt så bra. Roligt att komma på ett nytt ställe också och se nya ansikten. Något som jag kan säga efter endast gårdagen är att det skiljer sig bland klienterna. Men, oavsett så är de oftast väldigt glada och tacksamma för att man kommer. Många, ensamma stackars själar som sitter där de sitter ;( Jag tror, och hoppas, att jag sprider lite glädje och positiv energi när jag kommer och man får ju se det lite positvit på så sätt.

Nej, nu måste jag gå och fixa i ordning och ut och sopa av bilen!

Kram och ha en bra fjärde advent <3

Bilder från förra helgens lussebullsbak

Ja, jag var ju faktiskt tvungen att skratta åt mig själv och mitt uttalande idag :) Det var ju bara jag som hörde det i alla fall, så det spelade faktiskt ingen roll att jag hävde ur mig: Jävla skitapa!

Rebecca går ju på körskolan i Ljusdal och lånar pengar av mig till detta eftersom hon inte själv har råd med det just nu, dessutom tycker jag det är viktigt att hon, som de andra har gjort, tar körkort så snart det är möjligt. Det har man igen sen då kanske det inte alltid är så bra tillfälle. Dessutom kan det vara avgörande i fråga om jobb också. Jag har varit "duktig" att betala in pengar i förskott, en gång ringde jag och hörde om det gick bra att betala in ett par dagar senare när mitt CSN hade kommit; och, ja, det gick bra. Nu har hon intensivkört några dagar och nu fanns tydligen inga pengar kvar på hennes "konto" i körskolan och de hade påpekat detta för henne. Jag ringde upp dem idag och jag får ju i efterskott se det positivt med hennes dåliga bemötande! Det är ju sådana som kan verkligen få en annan att tänka till ändå mer, vad betydelsefullt det är med ett bra bemötande!

Jag var trevlig och presenterade mig och mitt ärende, blev då "påhoppad" att de hade minsann upptäckt att Rebecca var skyldig en massa pengar! Jag mötte då henne att en sån massa kunde det ju inte vara eftersom jag inte för alltför länge sen betalade in en summa. Jo, det var det då visst det och jag skulle inte tro att de kunde ligga ute med pengar heller! Jag talade om för henne att jag skulle sätta in vad hon hittills var skyldig idag, lade sen på luren och kallade henne för Jävla skitapa! Blev lite förvånad över mitt uttalande, det är inte "jag" idag, men jag är förkyld och inte alls pigg dessutom  är mensen på G och då kan jag förstå och förlåta mig själv :) Jag kan dessutom tänka efter på, hur mycket bättre man kan presentera saker och ting och vad man har att vinna på det. Och jag "såg" ju nu vilket motstånd som uppstår när man blir "påhoppad" så, vilket enbart ger negativa konsekvenser.  Nu är det så att vi bor i Hudik, men om man ska leka med tanken att vi bodde i Ljusdal; jag har ytterligare tre stycken som så småningom också ska ta körkort, och då hade vi inte valt Ljusdals trafikskola kan jag garantera!

Ja, igår var jag till Västra skolan på besök för första gången. Måste bara vara en utav landets bästa skolor! Bra lärare som ser barnet som det är, bra bemötande och barnen får verkligen lära sig nåt! Först i början blev jag lite förvånad över Alexandras läxor som vad jag tidigare hade att jämföra med, låg på väldigt hög nivå. Idag kan jag ju se vad som behövs, och att skolan behöver ställa lite högre krav. Det är också skolan som har det största ansvaret för barnens inlärning, naturligtvis ska föräldrarna vara med och stötta och bistå med läxläsningar men skolan måste ju ändå ha huvudansvaret och vara en "bra" skola för att barnen verkligen ska vilja lära sig nåt överhuvudtaget. Tyvärr, måste jag säga så har jag inte sån bra erfarenhet från tidigare. En känsla gavs, att det var förälderns "fel" när inte det fungerade i skolan oavsett om det fungerade bra hemma. I och för sig, och naturligtvis så kan jag se saker och ting, hur allting hängde ihop och anledningar som påverkade, men, finns det bra, förstående och kompententa lärare så kan de också hjälpa barn som är omotiverade eller har sina "egna" problem. Tillbaks till Västra skolan så är det trots det låga elevantalet (ca 250 st.) barn från cirka 20 olika nationaliteter, dessutom finns särskolan med barn som har intellektuella funktionshinder, också  inrymda där. Detta bidrar naturligtvis med att barnen får möta alla slags människor varje dag och det blir naturligt att se att vi alla är olika. Något som verkligen är fördomsförebyggande. Jag är så glad att jag valde Västra skolan till mina barn.

Ja, i alla fall så gräddade jag pepparkakor för glatta livet på förmiddan :) Efter att ha ätit lunch med förskoleklassen så var jag med Alexandra i hennes klass, 5:an, på eftermiddagen. Bäst att passa på medans man får ;) De laborerade lite och sen var det geografi som gällde, nu har jag lärt mig att det finns över 83 miljoner invånare i Tyskland!

Ja, annars så skriver jag väl vidare på vår uppsats. Vi ska till Gävle på måndag för handledning, har inte hört av henne sedan vi lämnade in vårt hittills skrivna så vi har ingen aning om hur vi ligger till! Förhoppningsvis bra, ber jag om :) Igår läste jag något som en av Sveriges ledande forskare inom kvinnovåld, Margareta Hydén har skrivit om äktenskapet:

Äktenskapet är ett gemensamt parprojekt men samtidigt också två individuella livsprojekt som står i ständig förbindelse med varandra. Ett uppbrott från ett äktenskap som inneburit en tyngd för livsprojektet kan leda till att individen upplever en stor lättnad och går en period av "blomstring" till mötes. Så sant, bara!

Ja, jag vet inte om jag har skrivit nåt i min blogg om att Waynes coffe har öppnat i stan? Vilket lyft för Hudik måste jag säga med ett kvälls- och söndagsöppet fik! Dessutom hade de hur mycket gott som helst att välja på när jag och Rebecca invigde det i söndags! Härligt!


"Knöck" bilden från Rebeccas blogg :)

Kram

Ja, jag har ju legat lite lågt igen. Något som jag kan se nu; ett mönster då jag är väldigt ambitiös och får mycket till mig i vissa perioder gör att, även fast jag får mycket energi så tar det också sitt. Och idag kan jag förstå att man inte alltid kan vara "där uppe" och känna sig energisk och livfull, det orkar man som individ inte med utan man måste också vara lite "låg" för återhämtning. Egentligen är det väl bäst att vara lite mera jämn, större delen av tiden, men det är ju bara så roligt att spinna vidare när man känner att det är kul och att man utvecklas :)

Har i alla fall haft en väldigt trevlig helg. Rebecca har varit hemma, vi har övningskört och vi har haft många bra och givande diskussioner. Har även haft bra samtal med mina äldre döttrar :) På lördag var vi och tittade på Alexandra när Julle hade dansuppvisning på badhuset. De var jätteduktiga även fast det krånglade med musiken och dansarna blev förvirrade. I februari ska de till Västerås på DM, kul! Lördag kväll bjöd jag mig själv på Wallmans salonger som under december har uppträdande på Café August. För fem år sedan blev vi bjudna av Mats i Sundsvall på Wallmans, han fyllde då 40. Även om det då också var jättebra har jag inte sådant positivt minne av det då det var en svacka i mitt dåvarande förhållande. Denna gång bjöd jag mig själv, som student och icke-anställd blir man ju inte bjuden på något julbord eller nåt liknade. Då får man bjuda sig själv! Och som sagt, trevligt var det; god mat, jättebra underhållning och trevligt sällskap! Vi hade även ett äldre par som bordsgrannar, verkligen trevliga och underbara människor som visade på att en stor kärlek kan finnas kvar i denna höga ålder. De var så fina och måna om varandra! Något hände sedan som jag då för en stund såg som en negativ händelse. Idag kan jag, efter många funderingar, ett mail som jag författade och skickade på lördag natt, många funderingar under gårdagen och ventilerande med min dotter, byte av perspektiv och till slutligen ett långt telefonsamtal nu på morgonen så kan jag enbart se det som en positiv händelse. Och jag kan idag verkligen se vikten av att kunna lyfta "problem" och ej stoppa ner dom i ryggsäcken och låta dom ligga där och skava och tynga ner min vandring genom livet. Jag vet och har full förståelse för att jag inte uppfattas lika av alla, och att jag kan misstolkas och "missuppfattas". Men, det enda jag då kan göra är att försöka klargöra mina åsikter och mitt syfte. Och min avsikt, mitt syfte är inte idag att medvetet "skada" någon annan, aldrig någonsin och heller inte att tala om vad som är bäst för andra människor och tala om för dem hur de ska leva sina liv. Jag kom faktiskt på; jag är ju faktiskt utbildad för att kunna lyfta saker och ting för att människor själva ska kunna få chansen att tänka efter vilket är det som är förutsättningen för positiva och hållbara förändringar. Det blir aldrig någonsin bra om någon annan talar om för någon vad som är bäst för den personen eller hur den ska leva sitt liv. Det vet inte någon annan, bara personen i fråga själv. Naturligtvis är inte det att jag är utbildad, något som jag tänker på i mitt förhållningssätt till andra, oavsett om den personen är en "klient" eller någon nära, eller vän. Utan det är ju bara något som finns införlivat hos mig, det är inte mitt "yrke" utan det har blivit en del av mig, ett inarbetat förhållningssätt. Men, tillbaks till händelser som vid första känsla och tanke kan kännas som negativa kan i ett senare skede ses som de egentligen är; positiva och konstruktiva. Genom att lyfta dem, fundera och reflektera och se vad som kan göras åt dem. Och även om händelserna i sig kan kännas negativa så genererar de ju också energi, en energi som man kan välja att göra något positivt med. Jag kände idag, när jag vaknade en ny lust att ge mig vidare i mitt uppsatsarbete något som kändes om ändå inte tungt, men ganska mättat och oengagerat under förra veckan. Tack!

Jag ser ju och förstår, att jag behöver utmaningar för att utvecklas och växa och det tror jag att alla människor behöver. Att försöka göra något åt de motstånd och det som kan ses som hinder som dyker upp på livets väg gör att man som person växer. Men, alla väljer ju själva vad de väljer att göra, absolut :)

Kram