Tillbaka?

Plötsligt, i kväll, kom jag på att jag kanske skulle börja blogga igen? Har mycket tankar och funderingar som jag inte har någon i min vardag att dela med så då kanske detta är ett bra forum för mig att göra mig av med? Jag testar så får jag se . . .

28/1 var mitt senaste inlägg och mycket har hänt sen dess. Pluggade färdigt och fick jobb i maj som socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten med utredningar på barn 0-12 år och deras familjer. Gick in stenhårt i mitt jobb och fick väldigt mycket utredningar över sommaren, jobb som jag inte hann med som ny och allt vad det innebär utan det blev att jag låg och utredde på nätterna, i mina drömmar. Fick betald semester för första gången sen jag började plugga och hela tre veckor hade jag. En vecka tillbringade jag och tjejerna i Turkiet, varmt och härligt och både jag och tjejerna trivdes som fisken i vattnet. Och mer i vattnet än i luften var vi under denna vecka då det var hett, minst sagt. Återvände till jobbet och upptäckte att något hade hänt, förändrats, över semestern. Nu behövde jag inte utreda på nätterna utan jag hade nog kommit in i jobbet så jag hann med det jag skulle dagtid. Men, idag, känner jag att detta är inte vad jag vill göra? Vad vill jag göra då? Jag med mina många tankar och funderingar får nu tänka att det kommer att komma så småningom det som jag är ämnad att göra. Jag frågar mig då och då om det är meningsfullt det jag håller på med? Är det det? Vad är det som säger att det blir bättre bara för att jag går in i familjer och utreder, rotar inne i deras innersta sfär och ifrågasätter, använder mig av lagen för att tala om vad som är bäst för dem? Vet jag det? Vet lagen? Vem är jag som ska tala om för andra hur de ska leva sitt liv? Med all den komplexitet deras problem består av? Och när jag ska tillbringa 98 % av tiden bakom mitt skrivbort för att fylla i alla dessa j-a domument för att kunna fullfölja utredningen med dessutom en tidspress på 120 dagar :( Nej, jag vill jobba med människor genom att möta människorna i stället för all dokumentation och myndighetsutövning jag använder mig av idag. Träffade en person igår som sa att inom myndigheter finns det ett kyligt klimat och jag kände vad rätt hon hade. Jag vill ha ett jobb som är meningsfullt och fyllt av värme och kärlek och jag ber om det . . . Det kommer att komma så småningom bara jag har tillit. Tills dess får jag vara glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till och en inkomst att försörja min familj med. Känner mig trött och nedstämd då det har varit tungt ett tag. Jag som i stort sett aldrig är sjuk har varit rejält förkyld i flera veckor och skulle kunna sova hur mycket som helst. Jobbet ger mig ingen energi överhuvudtaget, har få i min vardag som jag kan dela mina tankar och funderingar med och i stort sett ingen som är på min utvecklingsnivå som jag kan ha ett utbyte och utvecklas genom. Dessutom en skuld till en myndighet som jag har haft rätt till och överklagat men trots att jag fått ett muntligt löfte om denna ersättning har de nu fastslagit att jag är återbetalningsskyldig och jag har nu fått ansökt om en återbetalningsplan till dem. Tack för att jag har varit ärlig och gjort vad jag har kunnat för allas bästa! Så för tillfället känner jag mig väldigt långt ner i en grop just nu men jag vet att jag kommer upp igen, snart, och att det snart kommer att komma det jag har bett om :)

Kram till alla som har varit ihärdiga och besökt min blogg trots mitt långa uppehåll <3
 
 

Lördag

Ja, lördag idag. Har sen sista bloggandet hunnit haft examensfirande och börjat läsa två nya kurser, Samtal med barn och Palliativ vård. Tunga ämnen är jag väl medveten om så det gäller att jag tar hand om mig själv. Har varit till Ljusdal också på anställningsintervju på socialtjänsten, försörjningsstöd. Har hunnit låta detta mogna och har bestämt mig för, blir jag erbjuden jobbet kommer jag att tacka nej. Så som det känns nu så har jag ingen längtan efter att sitta på ett socialkontor, och som det är nu så vill jag gärna läsa vidare när det är kurser som jag finner intressant. Skulle "rätt" jobb dyka upp så får jag väl avsluta då. Men ett dilemma: eftersom jag har fått dispens att få stå kvar som vikarie till och med maj så skulle jag då inte ha fått något jobb före dess så lär jag väl förmodligen ej få sommarjobba åt kommunen heller :(  Dock känner jag, jag måste fråga mig själv och utgå från det och sen ha tillit, det kommer att ordna sig. Jag kommer att få jobb :) Absolut!

Men, nu ska jag gå och jobba på Tunbacka. Ha en trevlig helg, kram <3





Från mitt examensfirande förra helgen


Socionom

Ja, nu är jag socionom! Så härligt, har nog inte riktigt fattat det än?

Hade examination i Gävle i går, dagen började väl inte med såna stora förhoppningar då vi fick veta att under måndagen hade två uppsatser ej blivit godkända där skrivarparet hade samma handledare som oss. Dessutom så blev den första uppsatsen som det opponerades på igår morse ej heller godkänd, samma handledare som oss :( Efter två uppsatser kom det en ny examinator (vår också) som talade om att han var väldigt noggrann och hade ägnat 1.5 dag till varje uppsats. En dag till läsning och en halv till att kommentera. Han visste vad han gjorde och allt var nog granskat i minsta detalj. Till och med litteratur och sidhänvisningar hade kollats upp att de stämde. Efter lunch var det vår tur att opponera på en annan uppsats, denna blev ej heller godkänd. Här var det dock inte vår handledare inblandad. Men samma examinator som vi skulle få vår "dom" av. Vi blev godkända och fick bra respons, bra betyg!!! Fick till och med möjlighet att välja ett högre betyg om vi åtgärdade fler saker i uppsatsen men vi var så nöjda ändå och nöjde oss med det vi fick! Tack! Nu känner jag att jag har fått bekräftelse på det jag slitit för under dessa tre och ett halvt år. Jag har kapacitet och kompetens att bli socionom, jag är socionom! Men, det är inte yrkestiteln som är det viktiga, naturligtvis så måste jag ju ha den för att kunna få den anställningen, jag har ett empatiskt förhållningssätt, en stor förståelse för hur livet kan vara och jag har ett bra bemötande - mot alla! Nog ett utav det viktigaste i de flesta yrken, men kanske lite extra viktigt inom detta arbete då man ofta kan möta utsatta människor där det kan vara extra känsligt.

Det känns så spännande, detta öppnar upp för helt andra möjligheter. Jag är så nyfiken på vad som väntar mig i arbetslivet, i livet överhuvudtaget :)



Kram


Jag lever

Ja, jag lever även om jag känner mig lite skadad och tilltufsad som nallen på bilden ;) Har ju länge dragits med en envis förkylning och därutöver en envis uppsats också :P Därutöver jul och allt annat . . . Mörkt, halt och jävligt har det varit också. Har inte haft lust eller energi till att röra på mig heller, det ena ger det andra . . .

Därför har jag valt att stänga in mig själv i min lilla "bubbla", vilar min hjärna från allt som går. Har konstaterat att jag nog är ganska rejält mentalt utmattad.  Har knappt kunnat tittat i en tidning ens, att läsa en roman är inte ens att tänka på. Wordfeud har jag helt lagt ner för tillfället, kan och vill inte ens hjälpa Alexandra med detta, hon som nyss har kommit igång och tycker det är så roligt. Men, hon får klura på själv och det lär ju även hon sig av.

Men, det kommer, så småningom, det vet jag. Nu får det vara som det är för tillfället. Har kännt mig väldigt grå, tom och innehållslös. Men det är också nåt som är bra att få vara, jag kan därigenom också förstå hur många andra känner sig.

Jag kommer att fortsätta blogga, när jag orkar, och dela med mig av mina tankar, känslor och min vardag, när jag orkar :)

Kram alla <3


Måndag

Ja, nu är jag hemkommen från polisen. Lyckades ju få till en träff med den polis som arbetar med familjevåld och då var det bara att tacka och ta emot den enda tid hon hade kvar före jul, måndag morgon kl. 7. Så nu har jag fått lite mer information som väl ska styrka tillförlitligheten i vår studie, ska klämma in det idag och fixa till lite mer innan vi nog ska skicka in den, i kväll! Så sen får jag lite jullov :) Från studierna i alla fall, har satt upp mig att jag kan jobba lite så vi får väl se. Men den här veckan tänker jag i alla fall inte jobba nåt, känner jag behöver ta det lite lugnt denna vecka och fixa lite inför julen. Glöhoppor, julgodis och så ska väl tjejerna få julpynta det sista såsom tomtar och det mest juliga som jag aldrig vill plocka fram till advent. Tycker de hör julen till :)

Nej, nu ska jag ta och börja skriva. Ska först försöka få tag på någon klipptid till Isabell och Gabriella, nu har jag ju jobbat i helgen och tycker jag har råd att kosta på dem det. Något som jag inte alltför ofta kostar på dem annars, jag klipper ju dem själv och tycker det funkar bra för det mesta. Men, någon gång "måste" de gå till frissan för att klippa igenom det riktigt och nu är det hög tid för denna "någon gång" :)

Kram

Lucia i förskoleklassen på Västra skolan


Fjärde advent

Lagom till första advent kom den första snön - för att sen försvinna. Jag har känt mig lika trött, grå och trist som vädret har varit den sista veckan. Men, jag har varit förkyld, rejält, vilket inte händer ofta som tur är (så jag klagar absolut inte ;) ) och dessutom så har mensen varit i antågande och det brukar jag också känna av. Så det är tur att jag har varit ensam denna vecka och sluppit  tagit  hänsyn till nån annan och sluppit fått  dåligt samvete för att jag inte orkat med. Och, lagom till fjärde advent så kommer då snön igen och jag känner, trots att jag fortfarande är jätteförkyld, att mina livsandar börjar vakna till liv igen. Lust och inspiration börjar krypa fram lite sakta :) Igår natt sov jag 9,5 timmar och i natt 9 timmar och skulle nog ha kunnat sovit mera också men jag börjar ju jobba 12.30 och då måste man ju gå upp när klockan början närma sig 10 i alla fall.

Fick jobb denna helg både lördag och söndag och det var precis vad jag hade efterfrågat, tack! Tydligen så är det ont om vikarier ibland för nu är jag på Håsta hemtjänst men det gick då jättebra igår, lite snurranden mellan alla husen bara för att leta rätt på rätt "plan" och nummer. Mariboplan, Kasköplan, Namsoplan . . . men idag tror jag nog att jag kommer att hitta rätt så bra. Roligt att komma på ett nytt ställe också och se nya ansikten. Något som jag kan säga efter endast gårdagen är att det skiljer sig bland klienterna. Men, oavsett så är de oftast väldigt glada och tacksamma för att man kommer. Många, ensamma stackars själar som sitter där de sitter ;( Jag tror, och hoppas, att jag sprider lite glädje och positiv energi när jag kommer och man får ju se det lite positvit på så sätt.

Nej, nu måste jag gå och fixa i ordning och ut och sopa av bilen!

Kram och ha en bra fjärde advent <3







Bilder från förra helgens lussebullsbak


Skitapa

Ja, jag var ju faktiskt tvungen att skratta åt mig själv och mitt uttalande idag :) Det var ju bara jag som hörde det i alla fall, så det spelade faktiskt ingen roll att jag hävde ur mig: Jävla skitapa!

Rebecca går ju på körskolan i Ljusdal och lånar pengar av mig till detta eftersom hon inte själv har råd med det just nu, dessutom tycker jag det är viktigt att hon, som de andra har gjort, tar körkort så snart det är möjligt. Det har man igen sen då kanske det inte alltid är så bra tillfälle. Dessutom kan det vara avgörande i fråga om jobb också. Jag har varit "duktig" att betala in pengar i förskott, en gång ringde jag och hörde om det gick bra att betala in ett par dagar senare när mitt CSN hade kommit; och, ja, det gick bra. Nu har hon intensivkört några dagar och nu fanns tydligen inga pengar kvar på hennes "konto" i körskolan och de hade påpekat detta för henne. Jag ringde upp dem idag och jag får ju i efterskott se det positivt med hennes dåliga bemötande! Det är ju sådana som kan verkligen få en annan att tänka till ändå mer, vad betydelsefullt det är med ett bra bemötande!

Jag var trevlig och presenterade mig och mitt ärende, blev då "påhoppad" att de hade minsann upptäckt att Rebecca var skyldig en massa pengar! Jag mötte då henne att en sån massa kunde det ju inte vara eftersom jag inte för alltför länge sen betalade in en summa. Jo, det var det då visst det och jag skulle inte tro att de kunde ligga ute med pengar heller! Jag talade om för henne att jag skulle sätta in vad hon hittills var skyldig idag, lade sen på luren och kallade henne för Jävla skitapa! Blev lite förvånad över mitt uttalande, det är inte "jag" idag, men jag är förkyld och inte alls pigg dessutom  är mensen på G och då kan jag förstå och förlåta mig själv :) Jag kan dessutom tänka efter på, hur mycket bättre man kan presentera saker och ting och vad man har att vinna på det. Och jag "såg" ju nu vilket motstånd som uppstår när man blir "påhoppad" så, vilket enbart ger negativa konsekvenser.  Nu är det så att vi bor i Hudik, men om man ska leka med tanken att vi bodde i Ljusdal; jag har ytterligare tre stycken som så småningom också ska ta körkort, och hade vi inte valt Ljusdals trafikskola kan jag garantera!


Skolbesök

Ja, igår var jag till Västra skolan på besök för första gången. Måste bara vara en utav landets bästa skolor! Bra lärare som ser barnet som det är, bra bemötande och barnen får verkligen lära sig nåt! Först i början blev jag lite förvånad över Alexandras läxor som vad jag tidigare hade att jämföra med, låg på väldigt hög nivå. Idag kan jag ju se vad som behövs, och att skolan behöver ställa lite högre krav. Det är också skolan som har det största ansvaret för barnens inlärning, naturligtvis ska föräldrarna vara med och stötta och bistå med läxläsningar men skolan måste ju ändå ha huvudansvaret och vara en "bra" skola för att barnen verkligen ska vilja lära sig nåt överhuvudtaget. Tyvärr, måste jag säga så har jag inte sån bra erfarenhet från tidigare. En känsla gavs, att det var förälderns "fel" när inte det fungerade i skolan oavsett om det fungerade bra hemma. I och för sig, och naturligtvis så kan jag se saker och ting, hur allting hängde ihop och anledningar som påverkade, men, finns det bra, förstående och kompententa lärare så kan de också hjälpa barn som är omotiverade eller har sina "egna" problem. Tillbaks till Västra skolan så är det trots det låga elevantalet (ca 250 st.) barn från cirka 20 olika nationaliteter, dessutom finns särskolan med barn som har intellektuella funktionshinder, också  inrymda där. Detta bidrar naturligtvis med att barnen får möta alla slags människor varje dag och det blir naturligt att se att vi alla är olika. Något som verkligen är fördomsförebyggande. Jag är så glad att jag valde Västra skolan till mina barn.

Ja, i alla fall så gräddade jag pepparkakor för glatta livet på förmiddan :) Efter att ha ätit lunch med förskoleklassen så var jag med Alexandra i hennes klass, 5:an, på eftermiddagen. Bäst att passa på medans man får ;) De laborerade lite och sen var det geografi som gällde, nu har jag lärt mig att det finns över 83 miljoner invånare i Tyskland!

Ja, annars så skriver jag väl vidare på vår uppsats. Vi ska till Gävle på måndag för handledning, har inte hört av henne sedan vi lämnade in vårt hittills skrivna så vi har ingen aning om hur vi ligger till! Förhoppningsvis bra, ber jag om :) Igår läste jag något som en av Sveriges ledande forskare inom kvinnovåld, Margareta Hydén har skrivit om äktenskapet:

Äktenskapet är ett gemensamt parprojekt men samtidigt också två individuella livsprojekt som står i ständig förbindelse med varandra. Ett uppbrott från ett äktenskap som inneburit en tyngd för livsprojektet kan leda till att individen upplever en stor lättnad och går en period av "blomstring" till mötes. Så sant, bara!

Ja, jag vet inte om jag har skrivit nåt i min blogg om att Waynes coffe har öppnat i stan? Vilket lyft för Hudik måste jag säga med ett kvälls- och söndagsöppet fik! Dessutom hade de hur mycket gott som helst att välja på när jag och Rebecca invigde det i söndags! Härligt!


"Knöck" bilden från Rebeccas blogg :)

Kram


Go´morron :)

Ja, jag har ju legat lite lågt igen. Något som jag kan se nu; ett mönster då jag är väldigt ambitiös och får mycket till mig i vissa perioder gör att, även fast jag får mycket energi så tar det också sitt. Och idag kan jag förstå att man inte alltid kan vara "där uppe" och känna sig energisk och livfull, det orkar man som individ inte med utan man måste också vara lite "låg" för återhämtning. Egentligen är det väl bäst att vara lite mera jämn, större delen av tiden, men det är ju bara så roligt att spinna vidare när man känner att det är kul och att man utvecklas :)

Har i alla fall haft en väldigt trevlig helg. Rebecca har varit hemma, vi har övningskört och vi har haft många bra och givande diskussioner. Har även haft bra samtal med mina äldre döttrar :) På lördag var vi och tittade på Alexandra när Julle hade dansuppvisning på badhuset. De var jätteduktiga även fast det krånglade med musiken och dansarna blev förvirrade. I februari ska de till Västerås på DM, kul! Lördag kväll bjöd jag mig själv på Wallmans salonger som under december har uppträdande på Café August. För fem år sedan blev vi bjudna av Mats i Sundsvall på Wallmans, han fyllde då 40. Även om det då också var jättebra har jag inte sådant positivt minne av det då det var en svacka i mitt dåvarande förhållande. Denna gång bjöd jag mig själv, som student och icke-anställd blir man ju inte bjuden på något julbord eller nåt liknade. Då får man bjuda sig själv! Och som sagt, trevligt var det; god mat, jättebra underhållning och trevligt sällskap! Vi hade även ett äldre par som bordsgrannar, verkligen trevliga och underbara människor som visade på att en stor kärlek kan finnas kvar i denna höga ålder. De var så fina och måna om varandra! Något hände sedan som jag då för en stund såg som en negativ händelse. Idag kan jag, efter många funderingar, ett mail som jag författade och skickade på lördag natt, många funderingar under gårdagen och ventilerande med min dotter, byte av perspektiv och till slutligen ett långt telefonsamtal nu på morgonen så kan jag enbart se det som en positiv händelse. Och jag kan idag verkligen se vikten av att kunna lyfta "problem" och ej stoppa ner dom i ryggsäcken och låta dom ligga där och skava och tynga ner min vandring genom livet. Jag vet och har full förståelse för att jag inte uppfattas lika av alla, och att jag kan misstolkas och "missuppfattas". Men, det enda jag då kan göra är att försöka klargöra mina åsikter och mitt syfte. Och min avsikt, mitt syfte är inte idag att medvetet "skada" någon annan, aldrig någonsin och heller inte att tala om vad som är bäst för andra människor och tala om för dem hur de ska leva sina liv. Jag kom faktiskt på; jag är ju faktiskt utbildad för att kunna lyfta saker och ting för att människor själva ska kunna få chansen att tänka efter vilket är det som är förutsättningen för positiva och hållbara förändringar. Det blir aldrig någonsin bra om någon annan talar om för någon vad som är bäst för den personen eller hur den ska leva sitt liv. Det vet inte någon annan, bara personen i fråga själv. Naturligtvis är inte det att jag är utbildad, något som jag tänker på i mitt förhållningssätt till andra, oavsett om den personen är en "klient" eller någon nära, eller vän. Utan det är ju bara något som finns införlivat hos mig, det är inte mitt "yrke" utan det har blivit en del av mig, ett inarbetat förhållningssätt. Men, tillbaks till händelser som vid första känsla och tanke kan kännas som negativa kan i ett senare skede ses som de egentligen är; positiva och konstruktiva. Genom att lyfta dem, fundera och reflektera och se vad som kan göras åt dem. Och även om händelserna i sig kan kännas negativa så genererar de ju också energi, en energi som man kan välja att göra något positivt med. Jag kände idag, när jag vaknade en ny lust att ge mig vidare i mitt uppsatsarbete något som kändes om ändå inte tungt, men ganska mättat och oengagerat under förra veckan. Tack!

Jag ser ju och förstår, att jag behöver utmaningar för att utvecklas och växa och det tror jag att alla människor behöver. Att försöka göra något åt de motstånd och det som kan ses som hinder som dyker upp på livets väg gör att man som person växer. Men, alla väljer ju själva vad de väljer att göra, absolut :)

Kram



Dikt

Om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag se Dig i ögonen när Du talar till mig,

skulle jag tänka på vad Du säger,

snarare än vad jag ska säga när Du har slutat,

skulle jag höra Dina känslor

tillsammans med Dina ord

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag lyssna utan att försvara mig,

skulle jag höra utan att bestämma om

du har rätt eller fel,

skulle jag fråga Dig varför, och inte

bara hur och när och var

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag släppa in Dig bakom mitt yttre,

skulle jag berätta för Dig vad jag

hoppas, drömmer, fruktar, lider av,

skulle jag berätta när jag gjorde bort mig

och när det gick bra

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag skratta med Dig och inte åt Dig,

skulle jag tala med Dig men inte till Dig,

och jag skulle veta när det är tid att vara tyst

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag inte klättra över Dina murar,

skulle jag vänta utanför tills Du släppte

in mig genom porten,

skulle jag inte låsa upp Dina hemligheter,

skulle jag vänta tills Du gav mig nyckeln

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag älska Dig i alla fall,

men jag skulle be om det bästa Du kan ge,

och försiktigt dra fram det ur Dig

om jag verkligen brydde mig om Dig…

skulle jag lägga handboken åt sidan,

och lämna mina lösningar hemma,

föreställningarna skulle upphöra,

vi skulle vara oss själva.

 
Ja, denna dikt läste någon upp på en av våra föreläsningar, vem som har skrivit den kommer jag inte ihåg, jag lyckades i alla fall googla och få tag på den och spara den på skrivbordet - och nu hittade jag den :) Väl värd att begrunda!


Snö

Ja, då kom snön då, lagom till första advent. Kontraster vill jag mena; på lördag 26 november plockade tjejerna natt och dag ute - på söndag 27 november är det vinter :)

Ja, julstämning kan vi väl säga att det blev i alla fall, till första advent och julskyltningen. Ljust och fint, kladdigt och halt. "Huset" har varit fullt av barn i helgen, intensivt men roligt. Igår var vi ner på julskyltningen och tittade lite. Alexandra dansade med Julles dansgrupp på Möljen i snökladdet, sen var vi och kikade lite i affärerna innan vi åkte på simskolan. Rebecca var också med och tittade på så de var nog lite extra malliga när de visade att de börjar på att kunna simma :)

Nej, nu tillbaks till mitt skrivande . . .

Kram




26 november



27 november


Advent

Ja, på söndag är det första advent. Igår städade jag och gjorde advenstfint här hemma :) Inte för att jag vet om det känns som advent med nio plusgrader ute? Men förresten; det är väl många gånger som inte den känslan infinner sig ändå även om det är snö ute. Spelar väl egentligen ingen roll, det är ju i alla fall lite mysigt med alla ljusstakar i fönstren och det att få göra ett litet avbrott i vardagen denna mörka tid. Dricka glögg och äta pepparkakor, tända ljus, lyssna på julmusik . . . Isabell och Gabriella var förväntanfulla då jag lämnade dem på fritids i morse; hela skolan skulle gå i fackeltåg ner till Jakobs kyrka och fira advent.

Idag blir det nog inte så mycket plugg heller (blev inget i går heller :) ), ska åka och handla lite på förmiddan och sen ska jag på hälsocentralen och ta stygnen efter min bortskurna fettknöl. Ska försöka se över lite grann i alla fall på eftermiddan, känns ganska bra i alla fall och sen tror jag att det är bra för hjärnan att vila sig lite för att sen komma igen med nya tag :) Sen kommer ju Susanne och barnen i kväll, det ska bli kul. Dock har vi blivit varnad för Oscar: han bits! Isabell och Gabriella längtar efter dom, de är ju så måna om dom :) Isabell och Gabriella hade häromdagen fått heta "brudarna" av Ella, hon hade sagt något om "mormor och brudarna", Alexandra var nog säkert också inkluderad. Inte så konstigt eftersom jag ju ofta brukar säga: Kom nu brudar, så går vi, eller vad vi nu ska göra :) Kommer nu att tänka på Miel, när vi bodde i Loos och han var bara några år. Han och "brudarna" var på övervåningen och lekte då någon hörde han säga: Kom grabbar, den här vägen :D Ja, brudar eller grabbar, oavsett så får man många gånger höra roliga saker från de små som också förgyller vardagen.

Trevlig helg!



Kram

Milk & honey

Jag har bara blivit så frälst i Erich Fromms: Kärlekens konst från 1956. Gammal? Javisst, men kärleken blir väl aldrig gammalmodig och ute? Dessutom finns den i nyare utgåvor också, senaste är från 2004.

I denna bok finns så mycket att ta till sig, suga på och konstatera; att så är det nog :) Min anteckningsbok där jag skriver ner mycket bra "att tänka" på saker är nu nästan full. Brukar anteckna i den när jag hittar något som jag tycker ger nya insikter, värda att spara.

Bland annat då, från denna bok:
Moderskärleken kan beskrivas som mjölk och honung. Mjölk är symbolen för kärlekens första aspekt, den innebär omsorg och garanti. Honung symboliserar livets ljuvlighet, kärleken till livet och lyckan över att leva. De flesta mödrar kan ge "mjölk" men endast jämförelsevis få av dem kan också ge "honung". För att kunna ge "honung" måste en mor inte endast vara en "god moder" utan också en lycklig människa - och så långt hinner inte särskilt många.  Moderns kärlek till livet är lika smittsam som hennes ängslan. Båda attityderna har djup inverkan på barnets hela personlighet; man kan faktiskt indela barn- och vuxna - i sådana som endast fick "mjölk" och sådana som fick både "mjölk" och "honung".

Detta känner jag är bara så sant. Jag kan säga att jag absolut inte fick någon honung i min barndom, tyckte inte ens om det. Vilken tur har jag då inte haft som har hittat denna honungsskatt i min vuxna ålder. Jag är uppväxt med en mamma som inte tyckte om sig själv och som var rädd för mycket vilket hon naturligtvis överförde på mig. Jag växte upp med en tro att livet i sig kunde ju vara farligt? Jag har genom det heller inte kunna ge mina, nu vuxna barn någon honung i deras barndom, men sett till Fromms "att inte så särskilt många hinner bli lycklig och därigenom ge sina barn honung" så får jag ju vara väldigt tacksam att jag ändå har gjort det. Och jag kan ju försöka så gott det går att droppa min honung över mina barn nu, fast de är vuxna :)



Kram

P.s. Jag har full förståelse varför min mamma "var" som hon var, hon var snäll och det fanns inget ont i henne, hon trodde bara att hon gjorde det som var bäst för mig, av kärlek. Jag har förlåtit henne för allt och älskade henne i vilket fall som helst :)


Söndag

Ja, jag var på en trevlig 30-årsfest igår med mycket och god mat och trevligt umgänge. Kom hem vid midnatt och bad om en natts god och oavbruten sömn och vaknade nio i morse fylld av förnöjsamhet och energi, tack :)

En regnig dag så då är det skönt att bara vara inne och tända lite ljus och spela lite bra musik. Har sytt in ett par strumpbyxor, hur man nu kan göra det? Jo, jag köpte ett par jättefina strumpbyxor förra året men då strumpbyxor alltid brukar var SÅ trånga så köpte jag 44/46 och  det brukar jag ju ha. Men tydligen inte dessa, de var stora så de fladdrade  runt benen ;( Nu har jag i alla fall sytt in dem, det var ju en söm baktill som tur var, få se nu då om de passar bättre? Värst är väl bara om jag är ut på nåt och de spricker upp i sömmen bak, bäst att ha ett par i reserv i väskan :)

Nu ska jag ta och sätta mig och söka några jobb . .  I kväll blir det jobb på hemtjänsten, sen blir det hem och titta på en Beckfilm som jag inte tror mig ha sett, lite glögg och pepparkakor därtill.

Kram



Mina tjejer och Sofias lilla Adelia som nyligen har fyllt 1 år






BusOscar :)


Lördag

Jag vann inget på min trisslott och lika lycklig är jag för det ;)

Idag har jag tagit mig en långpromenad i skogen, gick 5-km slingan ovanför västra. Jag har aldrig gått där förut för det har ju varit avstängt över E4 när den har byggts om. Men nu hade jag turen att de hade öppnat upp tunneln under nya E4 så jag slapp gå tillbaks samma väg. Alltid roligt att utforska nya vägar i livet. Gammal och fin skog var det också. Hade sekatören i jackfickan och fick med mig lite tallris hem så nu har jag gjort adventsfint på bron. Nu ska jag ta fram symaskinen och fixa lite som har legat hur länge som helst. I kväll blir det 30-års fest hos Nadia, en klasskompis. Det ska bli kul att få träffa lite klasskompisar igen och höra hur det går för dem och deras skrivande. Vi har ju inga mer gemensamma träffar nu, och tänk, snart är vi klara! Helt otroligt! Det som kändes som en evighet då jag satt här hösten 2008 vid min dator och Malcolm Paynes Modern teoribildning inom socialt arbete, en bok allmänt kallad "pain in the ass". Visste knappt vad jag läste och hade mina tankar på om jag skulle ge upp, kunde nog slänga ut både kurslitteratur och dator genom balkongfönstret (utan att öppna det förstås) vissa gånger. Men jag stod ut, och vad glad jag är för det idag. Idag kan jag öppna samma bok och nästan läsa den som en roman :)


Tur hade jag också som blev erbjuden jobb i morgon kväll, blev erbjuden i kväll också men då är jag ju redan upptagen :)

Kram



Miel i sin hallowenkostym som han vann första pris för på en fest



Alexandra på väg in på "Idol"



Ella i sitt fina halloweennattlinne



Lilly blir så trött när mostrarna kommer och busar så hon somnar rakt upp och ner i Alexandras knän



Lite adventsfint på bron


Om

Min profilbild

eva

RSS 2.0