Go´morron :)
Ja, jag har ju legat lite lågt igen. Något som jag kan se nu; ett mönster då jag är väldigt ambitiös och får mycket till mig i vissa perioder gör att, även fast jag får mycket energi så tar det också sitt. Och idag kan jag förstå att man inte alltid kan vara "där uppe" och känna sig energisk och livfull, det orkar man som individ inte med utan man måste också vara lite "låg" för återhämtning. Egentligen är det väl bäst att vara lite mera jämn, större delen av tiden, men det är ju bara så roligt att spinna vidare när man känner att det är kul och att man utvecklas :)
Har i alla fall haft en väldigt trevlig helg. Rebecca har varit hemma, vi har övningskört och vi har haft många bra och givande diskussioner. Har även haft bra samtal med mina äldre döttrar :) På lördag var vi och tittade på Alexandra när Julle hade dansuppvisning på badhuset. De var jätteduktiga även fast det krånglade med musiken och dansarna blev förvirrade. I februari ska de till Västerås på DM, kul! Lördag kväll bjöd jag mig själv på Wallmans salonger som under december har uppträdande på Café August. För fem år sedan blev vi bjudna av Mats i Sundsvall på Wallmans, han fyllde då 40. Även om det då också var jättebra har jag inte sådant positivt minne av det då det var en svacka i mitt dåvarande förhållande. Denna gång bjöd jag mig själv, som student och icke-anställd blir man ju inte bjuden på något julbord eller nåt liknade. Då får man bjuda sig själv! Och som sagt, trevligt var det; god mat, jättebra underhållning och trevligt sällskap! Vi hade även ett äldre par som bordsgrannar, verkligen trevliga och underbara människor som visade på att en stor kärlek kan finnas kvar i denna höga ålder. De var så fina och måna om varandra! Något hände sedan som jag då för en stund såg som en negativ händelse. Idag kan jag, efter många funderingar, ett mail som jag författade och skickade på lördag natt, många funderingar under gårdagen och ventilerande med min dotter, byte av perspektiv och till slutligen ett långt telefonsamtal nu på morgonen så kan jag enbart se det som en positiv händelse. Och jag kan idag verkligen se vikten av att kunna lyfta "problem" och ej stoppa ner dom i ryggsäcken och låta dom ligga där och skava och tynga ner min vandring genom livet. Jag vet och har full förståelse för att jag inte uppfattas lika av alla, och att jag kan misstolkas och "missuppfattas". Men, det enda jag då kan göra är att försöka klargöra mina åsikter och mitt syfte. Och min avsikt, mitt syfte är inte idag att medvetet "skada" någon annan, aldrig någonsin och heller inte att tala om vad som är bäst för andra människor och tala om för dem hur de ska leva sina liv. Jag kom faktiskt på; jag är ju faktiskt utbildad för att kunna lyfta saker och ting för att människor själva ska kunna få chansen att tänka efter vilket är det som är förutsättningen för positiva och hållbara förändringar. Det blir aldrig någonsin bra om någon annan talar om för någon vad som är bäst för den personen eller hur den ska leva sitt liv. Det vet inte någon annan, bara personen i fråga själv. Naturligtvis är inte det att jag är utbildad, något som jag tänker på i mitt förhållningssätt till andra, oavsett om den personen är en "klient" eller någon nära, eller vän. Utan det är ju bara något som finns införlivat hos mig, det är inte mitt "yrke" utan det har blivit en del av mig, ett inarbetat förhållningssätt. Men, tillbaks till händelser som vid första känsla och tanke kan kännas som negativa kan i ett senare skede ses som de egentligen är; positiva och konstruktiva. Genom att lyfta dem, fundera och reflektera och se vad som kan göras åt dem. Och även om händelserna i sig kan kännas negativa så genererar de ju också energi, en energi som man kan välja att göra något positivt med. Jag kände idag, när jag vaknade en ny lust att ge mig vidare i mitt uppsatsarbete något som kändes om ändå inte tungt, men ganska mättat och oengagerat under förra veckan. Tack!
Jag ser ju och förstår, att jag behöver utmaningar för att utvecklas och växa och det tror jag att alla människor behöver. Att försöka göra något åt de motstånd och det som kan ses som hinder som dyker upp på livets väg gör att man som person växer. Men, alla väljer ju själva vad de väljer att göra, absolut :)
Kram
