Dikt
Om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag se Dig i ögonen när Du talar till mig,
skulle jag tänka på vad Du säger,
snarare än vad jag ska säga när Du har slutat,
skulle jag höra Dina känslor
tillsammans med Dina ord
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag lyssna utan att försvara mig,
skulle jag höra utan att bestämma om
du har rätt eller fel,
skulle jag fråga Dig varför, och inte
bara hur och när och var
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag släppa in Dig bakom mitt yttre,
skulle jag berätta för Dig vad jag
hoppas, drömmer, fruktar, lider av,
skulle jag berätta när jag gjorde bort mig
och när det gick bra
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag skratta med Dig och inte åt Dig,
skulle jag tala med Dig men inte till Dig,
och jag skulle veta när det är tid att vara tyst
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag inte klättra över Dina murar,
skulle jag vänta utanför tills Du släppte
in mig genom porten,
skulle jag inte låsa upp Dina hemligheter,
skulle jag vänta tills Du gav mig nyckeln
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag älska Dig i alla fall,
men jag skulle be om det bästa Du kan ge,
och försiktigt dra fram det ur Dig
om jag verkligen brydde mig om Dig…
skulle jag lägga handboken åt sidan,
och lämna mina lösningar hemma,
föreställningarna skulle upphöra,
vi skulle vara oss själva.
Ja, denna dikt läste någon upp på en av våra föreläsningar, vem som har skrivit den kommer jag inte ihåg, jag lyckades i alla fall googla och få tag på den och spara den på skrivbordet - och nu hittade jag den :) Väl värd att begrunda!
