Tillbaka?
Plötsligt, i kväll, kom jag på att jag kanske skulle börja blogga igen? Har mycket tankar och funderingar som jag inte har någon i min vardag att dela med så då kanske detta är ett bra forum för mig att göra mig av med? Jag testar så får jag se . . .
28/1 var mitt senaste inlägg och mycket har hänt sen dess. Pluggade färdigt och fick jobb i maj som socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten med utredningar på barn 0-12 år och deras familjer. Gick in stenhårt i mitt jobb och fick väldigt mycket utredningar över sommaren, jobb som jag inte hann med som ny och allt vad det innebär utan det blev att jag låg och utredde på nätterna, i mina drömmar. Fick betald semester för första gången sen jag började plugga och hela tre veckor hade jag. En vecka tillbringade jag och tjejerna i Turkiet, varmt och härligt och både jag och tjejerna trivdes som fisken i vattnet. Och mer i vattnet än i luften var vi under denna vecka då det var hett, minst sagt. Återvände till jobbet och upptäckte att något hade hänt, förändrats, över semestern. Nu behövde jag inte utreda på nätterna utan jag hade nog kommit in i jobbet så jag hann med det jag skulle dagtid. Men, idag, känner jag att detta är inte vad jag vill göra? Vad vill jag göra då? Jag med mina många tankar och funderingar får nu tänka att det kommer att komma så småningom det som jag är ämnad att göra. Jag frågar mig då och då om det är meningsfullt det jag håller på med? Är det det? Vad är det som säger att det blir bättre bara för att jag går in i familjer och utreder, rotar inne i deras innersta sfär och ifrågasätter, använder mig av lagen för att tala om vad som är bäst för dem? Vet jag det? Vet lagen? Vem är jag som ska tala om för andra hur de ska leva sitt liv? Med all den komplexitet deras problem består av? Och när jag ska tillbringa 98 % av tiden bakom mitt skrivbort för att fylla i alla dessa j-a domument för att kunna fullfölja utredningen med dessutom en tidspress på 120 dagar :( Nej, jag vill jobba med människor genom att möta människorna i stället för all dokumentation och myndighetsutövning jag använder mig av idag. Träffade en person igår som sa att inom myndigheter finns det ett kyligt klimat och jag kände vad rätt hon hade. Jag vill ha ett jobb som är meningsfullt och fyllt av värme och kärlek och jag ber om det . . . Det kommer att komma så småningom bara jag har tillit. Tills dess får jag vara glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till och en inkomst att försörja min familj med. Känner mig trött och nedstämd då det har varit tungt ett tag. Jag som i stort sett aldrig är sjuk har varit rejält förkyld i flera veckor och skulle kunna sova hur mycket som helst. Jobbet ger mig ingen energi överhuvudtaget, har få i min vardag som jag kan dela mina tankar och funderingar med och i stort sett ingen som är på min utvecklingsnivå som jag kan ha ett utbyte och utvecklas genom. Dessutom en skuld till en myndighet som jag har haft rätt till och överklagat men trots att jag fått ett muntligt löfte om denna ersättning har de nu fastslagit att jag är återbetalningsskyldig och jag har nu fått ansökt om en återbetalningsplan till dem. Tack för att jag har varit ärlig och gjort vad jag har kunnat för allas bästa! Så för tillfället känner jag mig väldigt långt ner i en grop just nu men jag vet att jag kommer upp igen, snart, och att det snart kommer att komma det jag har bett om :)
28/1 var mitt senaste inlägg och mycket har hänt sen dess. Pluggade färdigt och fick jobb i maj som socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten med utredningar på barn 0-12 år och deras familjer. Gick in stenhårt i mitt jobb och fick väldigt mycket utredningar över sommaren, jobb som jag inte hann med som ny och allt vad det innebär utan det blev att jag låg och utredde på nätterna, i mina drömmar. Fick betald semester för första gången sen jag började plugga och hela tre veckor hade jag. En vecka tillbringade jag och tjejerna i Turkiet, varmt och härligt och både jag och tjejerna trivdes som fisken i vattnet. Och mer i vattnet än i luften var vi under denna vecka då det var hett, minst sagt. Återvände till jobbet och upptäckte att något hade hänt, förändrats, över semestern. Nu behövde jag inte utreda på nätterna utan jag hade nog kommit in i jobbet så jag hann med det jag skulle dagtid. Men, idag, känner jag att detta är inte vad jag vill göra? Vad vill jag göra då? Jag med mina många tankar och funderingar får nu tänka att det kommer att komma så småningom det som jag är ämnad att göra. Jag frågar mig då och då om det är meningsfullt det jag håller på med? Är det det? Vad är det som säger att det blir bättre bara för att jag går in i familjer och utreder, rotar inne i deras innersta sfär och ifrågasätter, använder mig av lagen för att tala om vad som är bäst för dem? Vet jag det? Vet lagen? Vem är jag som ska tala om för andra hur de ska leva sitt liv? Med all den komplexitet deras problem består av? Och när jag ska tillbringa 98 % av tiden bakom mitt skrivbort för att fylla i alla dessa j-a domument för att kunna fullfölja utredningen med dessutom en tidspress på 120 dagar :( Nej, jag vill jobba med människor genom att möta människorna i stället för all dokumentation och myndighetsutövning jag använder mig av idag. Träffade en person igår som sa att inom myndigheter finns det ett kyligt klimat och jag kände vad rätt hon hade. Jag vill ha ett jobb som är meningsfullt och fyllt av värme och kärlek och jag ber om det . . . Det kommer att komma så småningom bara jag har tillit. Tills dess får jag vara glad och tacksam att jag har ett jobb att gå till och en inkomst att försörja min familj med. Känner mig trött och nedstämd då det har varit tungt ett tag. Jag som i stort sett aldrig är sjuk har varit rejält förkyld i flera veckor och skulle kunna sova hur mycket som helst. Jobbet ger mig ingen energi överhuvudtaget, har få i min vardag som jag kan dela mina tankar och funderingar med och i stort sett ingen som är på min utvecklingsnivå som jag kan ha ett utbyte och utvecklas genom. Dessutom en skuld till en myndighet som jag har haft rätt till och överklagat men trots att jag fått ett muntligt löfte om denna ersättning har de nu fastslagit att jag är återbetalningsskyldig och jag har nu fått ansökt om en återbetalningsplan till dem. Tack för att jag har varit ärlig och gjort vad jag har kunnat för allas bästa! Så för tillfället känner jag mig väldigt långt ner i en grop just nu men jag vet att jag kommer upp igen, snart, och att det snart kommer att komma det jag har bett om :)
Kram till alla som har varit ihärdiga och besökt min blogg trots mitt långa uppehåll <3
Kommentarer
Trackback
