Hemåt
Ja, då beger jag mig snart hemåt igen. En lång resa väntar som jag inte ser fram emot. Flyget lyfter 7.30 härifrån i morgon och på söndag kväll 17.45 ska jag vara på Arlanda :( Men, men det lär väl gå bra!
Idag har vi gjort ett studiebesök på ett barnhem här i La Paz, det blev inte det uppe i El Alto utan ett där barnen kan bo, om de inte blir adopterade, tills de är 18 år. På utsidan fanns en sluss i vilken bebisar kan läggas i och snurras runt så de kommer på insidan av barnhemmet. Mammor som ej har möjlighet eller vill ha sina nyfödda kan alltså anonymt lämna dem ifrån sig, mestadels skedde det vid tretiden på natten. Det var bara de yngre barnen som var på hemmet när vi var dit, de äldre gick i skolan. Hade kunnat tagit med mig några bebisar hem. Under 2010 var det enbart sju barn som blev adopterade, mycket sitter i all byråkrati. Men, man måste se det positivt, att dessa barn får ett hem där de får omvårdnad, mat, leka med jämnåriga och att ha möjlighet att gå i skolan. Hemmet hade dessutom egen läkare och tandläkare, det var även väldigt fint och välskött trots att de sedan den nya presidenten kom till makten ej fick några bidrag från staten utan allt finansieras genom frivilliga bidrag. Sedan var vi på kyrkogården på ett studiebesök, något som Miguel inte alls kunde förstå varför vi ville göra. Helt klart andra kyrkogårdar här än vad vi har i Sverige. Här begravs de döda i stort sett samma dag, de läggs i en kista och muras in. Flera gravar är ovanpå och bredvid varandra, där graven muras igen finns en låsbar glaslucka där de anhöriga kan stoppa in sånt som den avlidne skulle kunna behöva. Mat, dricka, sprit, leksaker och diverse andra saker. Det händer även att de anhöriga kommer till kyrkogården och har fest med den avlidne vid dess grav. Detta syntes tydliga spår efter den karneval som har pågått här. Ja, annorlunda kulturer vill jag mena och så intressant att få se och höra. I kväll var vi bjudna till en vän till Miguel och hans familj, han har suttit fängslad i San Pedrofängelset i fyra år, oskyldigt dömd. Hemma hade han gjort en likadan cell som han hade haft som sitt hem under dessa år. Ja, en intressant och händelserik vecka har jag haft, mycket nya intryck som nog tar sin tid att smälta. Men bäst av allt är väl att ha fått träffa Carola och hennes familj efter fyra månader :) Nu dröjer det ju inte förrän hon kommer hem igen.
Go´natt!
Idag har vi gjort ett studiebesök på ett barnhem här i La Paz, det blev inte det uppe i El Alto utan ett där barnen kan bo, om de inte blir adopterade, tills de är 18 år. På utsidan fanns en sluss i vilken bebisar kan läggas i och snurras runt så de kommer på insidan av barnhemmet. Mammor som ej har möjlighet eller vill ha sina nyfödda kan alltså anonymt lämna dem ifrån sig, mestadels skedde det vid tretiden på natten. Det var bara de yngre barnen som var på hemmet när vi var dit, de äldre gick i skolan. Hade kunnat tagit med mig några bebisar hem. Under 2010 var det enbart sju barn som blev adopterade, mycket sitter i all byråkrati. Men, man måste se det positivt, att dessa barn får ett hem där de får omvårdnad, mat, leka med jämnåriga och att ha möjlighet att gå i skolan. Hemmet hade dessutom egen läkare och tandläkare, det var även väldigt fint och välskött trots att de sedan den nya presidenten kom till makten ej fick några bidrag från staten utan allt finansieras genom frivilliga bidrag. Sedan var vi på kyrkogården på ett studiebesök, något som Miguel inte alls kunde förstå varför vi ville göra. Helt klart andra kyrkogårdar här än vad vi har i Sverige. Här begravs de döda i stort sett samma dag, de läggs i en kista och muras in. Flera gravar är ovanpå och bredvid varandra, där graven muras igen finns en låsbar glaslucka där de anhöriga kan stoppa in sånt som den avlidne skulle kunna behöva. Mat, dricka, sprit, leksaker och diverse andra saker. Det händer även att de anhöriga kommer till kyrkogården och har fest med den avlidne vid dess grav. Detta syntes tydliga spår efter den karneval som har pågått här. Ja, annorlunda kulturer vill jag mena och så intressant att få se och höra. I kväll var vi bjudna till en vän till Miguel och hans familj, han har suttit fängslad i San Pedrofängelset i fyra år, oskyldigt dömd. Hemma hade han gjort en likadan cell som han hade haft som sitt hem under dessa år. Ja, en intressant och händelserik vecka har jag haft, mycket nya intryck som nog tar sin tid att smälta. Men bäst av allt är väl att ha fått träffa Carola och hennes familj efter fyra månader :) Nu dröjer det ju inte förrän hon kommer hem igen.
Go´natt!
Kommentarer
Postat av: Viveca Sundberg
Så roligt att få läsa hur du har det och vad du får uppleva.
Skönt att du är på väg hem så allt kommer i sina normala gängor igen i huset. :-)
Välkommen hem!!!
Trackback
