Framme

Ja, nu har jag kommit fram då efter en väldigt lång och dryg resa. Värst var biten mellan London och Miami på ca 9 timmar, sen tog det två timmar innan jag kom igenom passkontrollen i Miami och ytterligare två timmar innan nästa flyg gick. Men sen tyckte jag ändå att det gick bra till La Paz, reste ju då under natten och kunde sova skapligt bra. Men att komma igenom Usa var ingen enkel sak vill jag mena; först har jag ansökt om inresetillstånd för länge sen, skickat in en blankett genom reselbolaget och hade även en sån med mig. Sen tog det hur lång tid som helst för varje person att bli granskad, ifrågasatt, lämna fingeravtryck och fotad innan man blev genomsläppt. Tur att jag har med åren skaffat mig sånt tålamod och dämpat mitt humör, ändå var det nära att jag hade velat lipa åt kameran när jag fotades ;) Men det var väl bäst att låta bli, annars hade jag väl inte kommit hit :) Ja, ja, när jag då äntligen hade tagit mig till gaten och skulle gå ombord så pep mitt pass och jag fick gå tillbaks till boardingdisken där det tog ytterligare lång tid innan det konstaterades att jag fick gå ombord. Vilket land, vill jag säga. Och min nästan obefintliga längtan att besöka detta land har ytterligare mattats av! Men när jag väl kom till Bolivia gick det hur snabbt och smidigt som helst trots att jag inte hade fyllt i blanketter. Det tog en halvtimme från det jag gick av planet tills jag satt i bilen på väg därifrån. Jag som trodde att bolivianerna skulle vara segare av sig än amerikanarna, men icke ;)  Ja, så kom då mina starka känslor fram igen dom de brukar göra vid avsked, återföreningar, studenter och liknande tilllfällen ;)  Talade om för Miel att jag ej alls var ledsen utan glad för att få se dom igen :)

Mycket har jag hunnit med sen dess tycker jag. Miguel har skjutsat runt mig (oss) lite i omgivningarna. Vi var ute på landet utanför La Paz och åt lunch. Satt då ute i solen som var framme just då, åt lunch och tittade på några lokala dansare. Lyckades bränna armarna på några minuter så det är nog läge att tänka på att jag befinner mig betydligt närmare solen nu än hemma i Sverige. På kvällen tog vi en taxi in till stan, en väldigt lång taxiresa som kostade 15:-! Världens godaste köttbit har jag nu hittills ätit i alla fall, och den billigaste middagen också. Tycker att jag har ställt om mig otroligt bra med tidsomställningen. Somnad bra klockan elva igår kväll och vaknade pigg klockan sex, få se vad dagen har att bjuda på :)

Kram till er alla, jag som hade fyllt på min mobil rejält för att åtminstone kunna hålla kontakten med er via sms men jag har ingen täckning alls härnere så vill ni mig nåt får ni sms:a Carolas mobil :)

Kram

Kommentarer
Postat av: Susanne Hallqvist

Vad roligt att läsa reseskildring redan nu! Ja, den amerikanska säkerheten är lite dryg, och inte särskilt vänliga var de heller när man ställde frågor över någon konstigt formulerad fråga.

2011-03-06 @ 21:41:42
URL: http://susannehallqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0