evaanderssons

I går kväll fick jag ett ryck och började rensa i mina garderober. Det började med att jag skulle lägga in lite kläder och upptäckte att det var VÄLDIGT dammigt på hyllorna som sedan fastnade på kläderna. Var in och hämtade mig en hink med såpa och vatten. Plötsligt så var alla garderober tom och hela sängen full. Tjejerna kom dessutom in och ville hjälpa till så då fick de plocka ur och torka ur byrån. Och rensat blev det; så nu är det ganska rymligt i dessa igen (sen är det så att när jag väl börjar rensa är det bäst för alla inneboende att hålla i sån´t som de håller kärt för jag har en förmåga att bli så entusiastisk i mitt rensande). Kläder som man egentligen tycker om, tycker är fina, klassiska (kommer väl alltid att använda dem nån gång), men som man egentligen inte tycker riktigt om och som man kanske inte trivs så bra i eller passar så bra - trots att de är fina.  Nu åkte en hel hög, bland annat en beige, ganska kort kjol i klassisk modell som inköptes till ett bröllop år 1990 - det är bara att konstatera att jag inte kommer att använda den igen. Har jag inte gjort det på minst 15 år så lär jag inte göra det nu heller. En hel del ska jag lägga ut på Tradera när jag får tid (efter min individuella) och en del ska jag skänka vidare, till bättre behövande. Men konstaterade också att jag är faktiskt i behov av några nya bastoppar. Vita strumpor och bra, sköna och fina t-shirts bh:ar är jag också i behov av, men det verkar inte finnas att få tag på. Inte vad jag tycker är rimlig prisklass i alla fall.

I morse var Isabell ledsen när jag lämnade henne på dagis, först skulle hon inte gå in och sen ville hon följa med hem. Talade om för fröken (vad hon nu hette) att jag tror det börjar märkas på att det är ideligen nya ansikten där varje dag. Händer till och med att det har varit två helt nya ansikten samma dag. Sjuka fröknar och vabande fröknar, det är ju sådant som händer och inte går att göra något åt. Tur att det finns vikarier naturligtvis, annars hade de ju fått stänga. Men jag hoppas att allt återgår till det normala snart igen, att de frisknar till för den trygghet som har funnits där förut finns inte nu - både jag och barnen känner det.

Nu har jag börjat skriva min rapport om exkluderade människor, och har bestämt mig för att skriva om "socialfall", långvarigt bidragsberoende individer - en bred grupp där de sociala  problemen ofta leder till exklusion. Nu ska jag "bara" komma på en bra problemformulering också som jag kan skriva vidare på ;)

Har suttit och sökt en del sommarjobb, ska göra ett försök att söka mig utanför Tunbacka denna sommar. Chanserna lär väl inte vara så stora i dagens arbetslöshet, men har jag inte försökt har jag ju ingen chans alls. Och annars är det till att vara glad att ha Tunbacka, faktiskt!