evaanderssons

I och med att jag började ett nytt jobb började också nya tankar och funderingar att komma. Jag kan förstå att människor tar till alkohol och droger i jobbiga perioder under sitt liv, för att fly från det jobbiga. Men det är så synd när inte insatser hjälper, är det rätt insatser? Kan man gå tillväga på något annat, bättre sätt? När olika insater har gjorts under många år och det ändå inte leder till någon förändring. Vill alla egentligen bli hjälpta? Och hur ska man bäst gå tillväga för att få dem att förstå att varje individ har en stor potential inom sig för att göra något bra av sitt liv? Många tankar och många sömnlösa timmar har jag haft sen jag började i måndags men det ser jag enbart positivt. Och vilken syn har samhället generellt  på dessa människor, eller människor överhuvudtaget som inte är som "dom" själva? Det finns något som heter olikhet, ett ords innebörd som många tyvärr inte vill fundera något djupare på.  Jag är så glad och tacksam att jag genom min ålder, min livserfarenhet och genom min utbildning (som ger mig kunskap) har fått en stor förståelse för mycket i samhället. Det finns mycket jag skulle vilja göra i mitt framtida yrke, och jag får se de "mindre bra" händelserna, bemötanden på vägen dit  som nyttiga erfarenheter.

 Nu ska jag skjutsa tjerna på dagis, sen ska jag iväg på ett informationsmöte för oss vikarier.

Ha en bra dag!