Arg
Ja, det var länge sen jag var riktigt arg och så frustrerad som jag blev igår. Har redan tidigare under kursens gång känt en begynnande frustration på kursens upplägg och lärares planering. Alltför lite, enligt min mening, uppgifter för att känna att man har tillgodogjort sig kunskapen. Någon hade bett kursansvarige att lägga ut tentan tidigare, detta hade hon då blivit sur över, för att sedan slänga ut den i fredags ändå! Extra uppgifter har lagts ut då de förmodligen har kommit på att det kanske skulle behövas, uppgifter har begärts in tidigare och måttet var rågat när frågor i tentan är tagna ur annan är vår ordinarie kurslitteratur. Dessutom ändras radavstånd och dessa frågor tas dessutom bort, när man väl har sökt halvt ihjäl sig och till slut hittat svar på dessa i någon SOU-rapport! Jag blev så jävla förbannad igår och mailade både till kursansvarige och min kontaktlärare. Jag valde dock mina ord :) Har nu fått svar från bägge och svar som för mig känns bra. Kursansvarige tackade för mina kritiska synpunkter och hon var pinsamt medveten om vissa saker, och det är ju som jag hade skrivit bra så att det kan åtgärdas inför nästa studentkull som ska läsa denna kurs.
Ja, i alla fall har min ilska gett mig energi, något som jag har haft brist på ett tag. Det känns ju verkligen att det tar mycket energi om det är mycket strul som påverkar en, men nu har jag rytit och det känns bra. Ilska kan vara bra om den används på rätt sätt och detta kan i sin tur ge energi. Detta har jag känt förut men hade faktiskt glömt bort hur det känns när kroppen blir laddad av denna ilska, något att ta vara på och göra något av. Känner även i denna kurs, förresten i utbildningen överlag att jag saknar vuxna människor som jag kan ha bra och givande samtal med. Sitter inom sina fyra väggar och läser och läser, sen ska man försöka på allra bästa vis att visa att man har lärt sig något men blir ofta nedslagen då responsen kommer. Då gäller det att intala sig: jag kan, jag är bra, jag kommer att bli en bra socionom!!! Och jag vet att jag kommer att göra ett bra jobb bara jag kommer på rätt plats, väl där tror jag att jag har mycket att ge.
Tack Viveca för vårt samtal igår, i förra veckan :)
Ja, i alla fall har min ilska gett mig energi, något som jag har haft brist på ett tag. Det känns ju verkligen att det tar mycket energi om det är mycket strul som påverkar en, men nu har jag rytit och det känns bra. Ilska kan vara bra om den används på rätt sätt och detta kan i sin tur ge energi. Detta har jag känt förut men hade faktiskt glömt bort hur det känns när kroppen blir laddad av denna ilska, något att ta vara på och göra något av. Känner även i denna kurs, förresten i utbildningen överlag att jag saknar vuxna människor som jag kan ha bra och givande samtal med. Sitter inom sina fyra väggar och läser och läser, sen ska man försöka på allra bästa vis att visa att man har lärt sig något men blir ofta nedslagen då responsen kommer. Då gäller det att intala sig: jag kan, jag är bra, jag kommer att bli en bra socionom!!! Och jag vet att jag kommer att göra ett bra jobb bara jag kommer på rätt plats, väl där tror jag att jag har mycket att ge.
Tack Viveca för vårt samtal igår, i förra veckan :)
Kram
Tjejmiddag
Igår hade jag tjejmiddag här hemma med lite Loostjejer plus Annika och Liselotte. Vi åt, drack, babblade en hel massa och hade kul. Hade lånat några roliga sällskapsspel i fall vi skulle få tråkigt, men det fick vi inte. Ett par stycken åkte hem på kvällen, då drog vi vidare. Först blev det disco på Gossip bland den yngre generationen, sen blev det Manis Sportsbar och där var det väl lite fler i våra åldrar i alla fall. Kul hade vi i alla fall, något att göra om. I morgon är det till att börja skriva på hemtentan. Någon dum lärare hade lagt ut den redan i fredags, tror kanske inte vi studenter har något annat för oss än att plugga, vardag som helg. I alla fall var jag ut och kikade på den och den såg alls inte så mastig ut så det känns ju skönt.
Sommartid, vad jag längtar efter våren. Snart så . . .
Kram
Vanja dricker whisky ur mjölkkannan, den rymmer ju en hel del :)
Sommartid, vad jag längtar efter våren. Snart så . . .
Kram
Vanja dricker whisky ur mjölkkannan, den rymmer ju en hel del :)
Fredag
Idag blir det grupparbete och föreläsning på c.u.l. Hoppas på en givande föreläsning. Nu återstår "bara" hemtentan till veckan på denna kurs, oj vad fort det går. En intressant kurs kvar innan även denna termin är till ända, socialt arbete med marginaliserade grupper. Fler föreläsningar och seminarie med Ted Goldberg och han var verkligen jättebra när vi hade han vid något tillfälle vår första termin så det är något att se fram emot. Något som inte jag ser fram emot är att betala kurslitteraturen för denna kurs, hur mycket litteratur som helst till en kostnad på ca 2 500:-. Plus att vi även ska till Gävle 7-8 ggr också så då tillkommer rese- och matkostnader också. Men, men, bara att ta det som det är, betala och se glad ut :)
Apropå nåt annat, för någon vecka sedan dog ett barn på en förskola i Gävleborgs län på grund av att den hade en hjälm på sig vid lek, fastnade i något och kvävdes. Detta har funnits i mitt huvud vad som kan hända, och säkert många andras också sen länge tillbaks. Nu blir det uppmärksammat, nu har lappar sätts upp på dagis att föräldrarna är skyldiga att införskaffa dessa hjälmar som har ett säkerhetsspänne som utlöses om barnet fastnar hängades. Naturligtvis så är ju detta jättebra, samtidigt så har det funnits vetskap om det här tidigare och barnen ska ej ha hjälmar på sig vid andra akitviteter än pulkåkning, skridskoåkning etc. Men jag förstår att det kan vara svårt att hålla alla barnen under kontroll på en förskola, någon kan ju lyckas smita iväg från sin pulkåkning och klättra i något träd eller klätterställning. Men, Sverige i ett nötskal, på gott och ont: det ska bli sådan hysteri när något händer. Det har hänt förut! En jämförelse med Bolivia där bilbarnstolar ej existerar och knappt bilbälten heller. Där gör man korstecknet innan man ger sig iväg på en resa, så även jag inför Yungasturen, och på så vis välsignar resan och undanber olyckor. Konstigt nog såg jag endast en olycka under min vecka där, vilket är ju helt otroligt med den trafik som staden har. Lite roligt var det att se de små microbussarna som man kunde stoppa vart som helst, försöka tränga in sig i och resa dit man skulle för en billig penning. Det var nästan så att armar och ben stack ut lite här och var, tydligen kunde man ute på landet se alpackor fastspända på taket. I staden fraktades det bland annat soffor, fåtöljer och bord på biltaket, lite provisoriskt fastspänt. Undra vad den svenska polisen skulle säga om det?
Kram
Apropå nåt annat, för någon vecka sedan dog ett barn på en förskola i Gävleborgs län på grund av att den hade en hjälm på sig vid lek, fastnade i något och kvävdes. Detta har funnits i mitt huvud vad som kan hända, och säkert många andras också sen länge tillbaks. Nu blir det uppmärksammat, nu har lappar sätts upp på dagis att föräldrarna är skyldiga att införskaffa dessa hjälmar som har ett säkerhetsspänne som utlöses om barnet fastnar hängades. Naturligtvis så är ju detta jättebra, samtidigt så har det funnits vetskap om det här tidigare och barnen ska ej ha hjälmar på sig vid andra akitviteter än pulkåkning, skridskoåkning etc. Men jag förstår att det kan vara svårt att hålla alla barnen under kontroll på en förskola, någon kan ju lyckas smita iväg från sin pulkåkning och klättra i något träd eller klätterställning. Men, Sverige i ett nötskal, på gott och ont: det ska bli sådan hysteri när något händer. Det har hänt förut! En jämförelse med Bolivia där bilbarnstolar ej existerar och knappt bilbälten heller. Där gör man korstecknet innan man ger sig iväg på en resa, så även jag inför Yungasturen, och på så vis välsignar resan och undanber olyckor. Konstigt nog såg jag endast en olycka under min vecka där, vilket är ju helt otroligt med den trafik som staden har. Lite roligt var det att se de små microbussarna som man kunde stoppa vart som helst, försöka tränga in sig i och resa dit man skulle för en billig penning. Det var nästan så att armar och ben stack ut lite här och var, tydligen kunde man ute på landet se alpackor fastspända på taket. I staden fraktades det bland annat soffor, fåtöljer och bord på biltaket, lite provisoriskt fastspänt. Undra vad den svenska polisen skulle säga om det?
Kram
Mammografi
Ja, då har man varit och fotat tuttarna igen då :) Tur att de är små när det först ska dras i dom så långt det går och sedan ska de plattas ut. Det är i alla fall bra att få genomföra denna koll vartannat år.
Igår var jag till Gävle, först på föreläsning och sedan på stadsvandring på Öster och Gävle Strand. Öster har väl varit, och är, ett mindre poplulärt bostadsområde medans det nybygda Gävle Strand ska höra till det lite bättre områdena där det finns möjlighet att även få egen båtplats utanför sin bostad. Naturligtvis måste det då rustas på Öster för att det skulle bli trevligare för de mer välställda som hade råd att bosätta sig bortanför detta område. Så att dessa ska slippa se "förfallet" vid genomfart eller från sitt fönster.
Har varit på stan och inhandlat lite virkgarn vilket inte är det lättaste att få tag på nu för tiden. Har för mig att stick- och virktrenden hade en uppgång nu igen, kanske den var väldigt tillfällig och redan förbi eller så har den inte nått Hudik? Känner att jag måste ha något kreativt, skapande att hålla på med. Det är så mycket teoretiskt nu och min hjärna behöver omväxling. Kan känna det som rena terapin när jag sitter och "knypplar" för mig själv, tror det händer något i min hjärna då :)
Kram
Igår var jag till Gävle, först på föreläsning och sedan på stadsvandring på Öster och Gävle Strand. Öster har väl varit, och är, ett mindre poplulärt bostadsområde medans det nybygda Gävle Strand ska höra till det lite bättre områdena där det finns möjlighet att även få egen båtplats utanför sin bostad. Naturligtvis måste det då rustas på Öster för att det skulle bli trevligare för de mer välställda som hade råd att bosätta sig bortanför detta område. Så att dessa ska slippa se "förfallet" vid genomfart eller från sitt fönster.
Har varit på stan och inhandlat lite virkgarn vilket inte är det lättaste att få tag på nu för tiden. Har för mig att stick- och virktrenden hade en uppgång nu igen, kanske den var väldigt tillfällig och redan förbi eller så har den inte nått Hudik? Känner att jag måste ha något kreativt, skapande att hålla på med. Det är så mycket teoretiskt nu och min hjärna behöver omväxling. Kan känna det som rena terapin när jag sitter och "knypplar" för mig själv, tror det händer något i min hjärna då :)
Kram
Goodbye GI
Ja, faktiskt så säger jag adjö till GI, eller på återseende. Detta trodde jag inte själv ens, men så känns det nu och så starkt dessutom. Jag tänker i alla fall ta mig ett uppehåll. Jag är så jädrans less på turkisk yogurt, djupfrysta sura bär, nötter och mandlar så det står mig upp i halsen. Dessutom känner jag livsandarna börjar vakna till liv igen (våren?) och jag känner en aptit på mycket, på livet, som jag inte har känt på länge. Och man ska ju lyssna på sin kropp, eller hur? Jag har i alla fall gått ner de fem kilo som jag la på mig under min praktik och är nu tillbaks på min "normala" vikt, där jag har stått ganska stadigt några år. Min trivselvikt, kanske? Jag har i alla fall satt mig in i hur GI funkar, har inhandlat tre böcker med jättebra recept och jag har känt och sett att det funkar på mig i alla fall. Kan alltid återgå till detta om och när jag känner lust eller behov igen. Nu finns i mina tankar söta saker, att få baka någon härligt god kaka. Till och med potatis tänker jag på, det har jag inte gjort sedan jag började med GI. Potatisgratäng, potatisklyftor i ugnen, potatisknyten med smör och vitlök, mmm vad gott! Dock kände jag efter min frukost i morse som bestod av fruktyohurt, söta flingor, hårdbrödmacka utan smör men med skinka och gurka mig hungrig redan efter en timme. Mina tankar kändes också såsiga. Så jag tror absolut att på de snabba kolhydraternas negativa inverkan på hungerkontroll och tankekapacitet. Men, men nu ska jag ha lite "semester" ändå :)
Jag jobbade i lördags, enda dagen den här månaden, på ett nytt plan på Tunbacka. Jag hade nästan glömt bort vad kul det är att jobba. Dessutom så var det mycket lättsammare på detta plan än på mitt "ordinarie" och detta gör ju stor skillnad. Känner att jag blir glad av att jobba! Härligt!
Igår var det DM i cheerleading och cheardance här i Hudik. Alexandra och hennes dansgrupp,Twinklestars var med och dansade. De var jätteduktiga men eftersom de var de enda tävlande i deras klass fick de inga poäng men väldigt fina omdömen från domarna, och det var de värda.
Nej, ska väl försöka sätta mig och plugga lite . . .
Kram
Min kamera är bra, men tyvärr inte bra att fotografera med inomhus på långa avstånd. Detta är i alla fall DM på Håstaholmen
Tack
Tack Gode Någon för att jag har haft kraft till att göra mina val här i livet :)
_tummeliten.jpg)
Ett till tillägg
Måste bara göra ett tillägg till föregående inlägg:
Trots att jag trivs bra i Sverige och förespråkar vår välfärd och den socialpolitik vårt land för så har den ju ändock brister och det är nog svårt att känna sig nöjd med alla beslut som läggs fram i regler och lagar. Reagerade starkt på det jag läste i HT igår, i och för sig så var det ju väntat men i alla fall. Hudiksvalls relativt nyöppnade natthärbärge får ej ta överbliven mat från kommunens skolor för den får ur miljö- och hälsoaspekt ej värmas upp igen! I andra länder kan människor få leta sin mat i soporna och kan vara glada om de hittar något ätbart där. Här slänger vi hellre den överblivna maten, det kan ju hända att någon blir lite dålig i magen av denna. Hur absurt är inte det? Säger som en av mina klasskompisar sa häromdagen: tror jag ska satsa på politiken i stället så att man kanske har någon möjlighet att påverka.
Go´natt!
Trots att jag trivs bra i Sverige och förespråkar vår välfärd och den socialpolitik vårt land för så har den ju ändock brister och det är nog svårt att känna sig nöjd med alla beslut som läggs fram i regler och lagar. Reagerade starkt på det jag läste i HT igår, i och för sig så var det ju väntat men i alla fall. Hudiksvalls relativt nyöppnade natthärbärge får ej ta överbliven mat från kommunens skolor för den får ur miljö- och hälsoaspekt ej värmas upp igen! I andra länder kan människor få leta sin mat i soporna och kan vara glada om de hittar något ätbart där. Här slänger vi hellre den överblivna maten, det kan ju hända att någon blir lite dålig i magen av denna. Hur absurt är inte det? Säger som en av mina klasskompisar sa häromdagen: tror jag ska satsa på politiken i stället så att man kanske har någon möjlighet att påverka.
Go´natt!
Mera tankar
Jag är nog inne i någon utvecklingsfas just nu, sådana som kan komma med jämna mellanrum. Mycket tankar som kommer och går, många funderingar som jag söker svar på men det kan finnas så många svar till en och samma tanke. Så är det väl också att det inte finns ett svar som är rätt utan allt kan ha så många svar och så många förklaringar.
Återkommer ändock till samhällets utsatta. Funderar på hur jag skulle önska att samhället behandlade min förälder eller mitt barn om de vore längst ut på de utsattas spets. Skulle jag vilja att de såg ned på dem, att det var deras eget fel och att de kan skylla sig själva? Nej, det skulle jag inte. Jag skulle vilja att det fanns de som brydde sig om dem och försökte på alla sätt att hjälpa dem, även om de kanske inte själva skulle vilja ha hjälp. Jag skulle inte vilja stå där ensam med förmodligen en hjälplöshet som många känner i denna situation, jag skulle vilja ha samhällets stöd för att kunna hjälpa mina nära och kära. Oftast finns det ju en anledning, en orsak varför människor råkar hamna snett, och oavsett ras, kön, klass och ålder kan alla hamna där trots att det finns många som aldrig kan tro det. Tror de det så lever de i sin lilla bubbla.
Ok, nu lovar jag att jag inte ska traggla detta något mer på min blogg för denna gång :) I morgon kommer solen, Viveca har talat om för mig månens betydelse, och den överger också sin bana enligt henne, i morgon. I helgen dansar Alexadra med sin dansgrupp Twinklestars, först två uppträdanden på Fyren i morgon sedan tävlar hon i DM på söndag. Så kul och spännande! Håller tummarna för dom, hon (de) är jätteduktiga!
Trevlig helg!
Återkommer ändock till samhällets utsatta. Funderar på hur jag skulle önska att samhället behandlade min förälder eller mitt barn om de vore längst ut på de utsattas spets. Skulle jag vilja att de såg ned på dem, att det var deras eget fel och att de kan skylla sig själva? Nej, det skulle jag inte. Jag skulle vilja att det fanns de som brydde sig om dem och försökte på alla sätt att hjälpa dem, även om de kanske inte själva skulle vilja ha hjälp. Jag skulle inte vilja stå där ensam med förmodligen en hjälplöshet som många känner i denna situation, jag skulle vilja ha samhällets stöd för att kunna hjälpa mina nära och kära. Oftast finns det ju en anledning, en orsak varför människor råkar hamna snett, och oavsett ras, kön, klass och ålder kan alla hamna där trots att det finns många som aldrig kan tro det. Tror de det så lever de i sin lilla bubbla.
Ok, nu lovar jag att jag inte ska traggla detta något mer på min blogg för denna gång :) I morgon kommer solen, Viveca har talat om för mig månens betydelse, och den överger också sin bana enligt henne, i morgon. I helgen dansar Alexadra med sin dansgrupp Twinklestars, först två uppträdanden på Fyren i morgon sedan tävlar hon i DM på söndag. Så kul och spännande! Håller tummarna för dom, hon (de) är jätteduktiga!
Trevlig helg!
Tillägg
Vill bara göra ett tillägg till de sista raderna i mitt senaste inlägg: Detta gäller naturligtvis samtliga, inte enbart de som är med på dessa bilder :) Det var bara det att det var dessa som senast blev tagna och därför blev inlagda, de var också bilder att bli glada av men jag har många sådana lite här och var hemma. Miel på kylskåpet, Christan och Andreas som små på ett foto i bokhyllan; Christian med nagellack och där de står och håller om varandra . . . Jag har alltid tyckt om att fotograferat och det är jag glad för idag, det är så kul att ha kvar. Ja, ja, ville bara tillägga detta så det inte är någon av er (mina barn) som kände sig förbisedd :) Älskar er alla <3
Trött
Jag är så jävla trött så det är inte sant! Men, inte så konstigt förmodar jag då jag nog fortfarnde är kvar i Bolivias tidszon och där är ju klockan bara halv två på natten när jag går upp på morgonen. Har ej heller kommit i säng förrän ett, två på nätterna, igår kväll lyckades jag i alla fall somna kl. 23 och sov till 6.30. Var då heldö och känner mig helt kokkobell men det tar väl sin lilla tid. Skönt är i alla fall att det är mycket hemstudier i denna kurs så jag inte behöver känna mig stressad över dettta. Har nog bestämt mig för att skriva om fattigdom i min slutliga, individuella uppgift, känns som det ligger mig nära till hands.
Det är många saker man funderar över, tvekar över men den sak som jag absolut är helsäker på är att jag aldrig någonsin skulle vilja byta så att jag hade alla pengar i hela världen mot mina barn och barnbarn. Vad är det som verkligen betyder något? När man känner vad det är som skänker en kärlek och glädje. När man känner sån glädje av att "bara" titta på några bilder . . .
Kram
Mycket tankar
Ja, det är väl inte så konstigt om många tankar om det ena och det andra dyker upp just nu. Varför det är som det är, kan man göra något, vad . . . .
Läser ju ni om global socialpolitik och dessutom läste jag innan min resa till Boliva om deras lands socialpolitik och varför de är så fattiga. Alla föreläsningar handlar om hur det är i olika länder och om frivilliga och olika organisationer arbetar för att de fattiga ska få en någorlunda dräglig tillvaro. Man får sig en riktig tankeställare!
Men vad kan man och vad ska man göra för att kunna hjälpa? Och kan man det? När man vet att om jag skänker pengar, att så mycket av dessa går till administrativa avgifter och hur mycket kan man egentligen lita på dessa hjälporganisationer? Skänker man då pengar direkt till den fattiga människan på plats, vad gör den med pengarna? Köper mat, eller? Dessutom finns det ett organiserat tiggeri som jag aldrig haft en aning om.
Visst skulle jag kunna avvara lite av mitt om jag visste att det verkligen hjälpte någon. Men om då de som har såna enorma tillgångar skulle kunna göra något, de kanske de gör - det vet jag inte, men då skulle det handla om så mycket mer. Jag har fått siffror på att 2% av världens befolkning äger 50%, detta är ju verkligen sjukt!
Den svenska välfärden, vi har det jättebra jämfört med många andra länder men vi har ändock människor i vårt land som har sina problem med arbetslöshet, utsatta grupper och barn som lever under dåliga förhållanden. Men det känns som här har vi ändå ett socialt skyddsnät som ska underlätta för dessa. Men alla gånger fungerar det ju inte alltid som man önskar att det skulle göra. Jag tror inte att det går att fånga upp allt, eller alla. Det målet kommer nog aldrig att nås. Jag bidrar till biståndet med en liten del av min skatt, men får veta att bistånd betalas för det mesta ut till länder där det finns något av intresse. Att bistånd ofta är villkorat, men varför kan ingen villkora bistånd med utbildning för barnen? Att de får kunskaper för att kunna förbättra sina livsvillkor, hjälp till självhjälp.
Något som de bolivianer jag pratade med tyckte är att de är så måna om varandra. Att de hjälper varandra när det än behövs. Att vem som helst skänker bort en matbit till en annan behövande. Men jag tänker då, hur är deras syn på, och deras hjälp till de fattigaste? Hjälper de dom? De utsatta? Är deras liv värt lika mycket som de mer välställdas? Då tänker jag på oss svenskar, hur ser vi på dom och hur hjälper vi dom?
Behöver jag allt jag har? Behöver jag 20 par strumpor, en hel massa kläder, 15 nagellack, materiella ting som bara är ytliga? Jag fick dåligt samvete när jag inhandlade en handcreme från Lóocitane för 160:- på Miamis taxfree (sådana dyra produkter köper jag i stort sett aldrig). Hur många mål mat till de fattiga har denna summa inte räckt till? Riktigt kräksjuk blev jag också då jag gick förbi fler stora taxfreebutiker där det finns en försäljare för varje fabrikat. Hur riktigt välklädda kvinnor med dyra märkeskläder, högklackat och Gucciväskor står och inhandlar hudvårdsprodukter, kosmetika och parfymer för tusentals kronor. Är de lyckligare? Knappast!
Ja, mycket frågor som det inte går att få några bra svar på men det är i alla fall bra att få en medvetenhet om detta. Men tyvärr, jobbigt också! Vissa stunder önskar jag att jag skulle leva i min lilla bubbla och vara blåögd. Men, så är det ju inte och samtidigt måste jag förhålla mig till detta på så vis att jag kan inte gå och må dåligt över det som jag ändå inte kan påverka. Och något kanske jag ändock kan påverka . . .
Kram
Läser ju ni om global socialpolitik och dessutom läste jag innan min resa till Boliva om deras lands socialpolitik och varför de är så fattiga. Alla föreläsningar handlar om hur det är i olika länder och om frivilliga och olika organisationer arbetar för att de fattiga ska få en någorlunda dräglig tillvaro. Man får sig en riktig tankeställare!
Men vad kan man och vad ska man göra för att kunna hjälpa? Och kan man det? När man vet att om jag skänker pengar, att så mycket av dessa går till administrativa avgifter och hur mycket kan man egentligen lita på dessa hjälporganisationer? Skänker man då pengar direkt till den fattiga människan på plats, vad gör den med pengarna? Köper mat, eller? Dessutom finns det ett organiserat tiggeri som jag aldrig haft en aning om.
Visst skulle jag kunna avvara lite av mitt om jag visste att det verkligen hjälpte någon. Men om då de som har såna enorma tillgångar skulle kunna göra något, de kanske de gör - det vet jag inte, men då skulle det handla om så mycket mer. Jag har fått siffror på att 2% av världens befolkning äger 50%, detta är ju verkligen sjukt!
Den svenska välfärden, vi har det jättebra jämfört med många andra länder men vi har ändock människor i vårt land som har sina problem med arbetslöshet, utsatta grupper och barn som lever under dåliga förhållanden. Men det känns som här har vi ändå ett socialt skyddsnät som ska underlätta för dessa. Men alla gånger fungerar det ju inte alltid som man önskar att det skulle göra. Jag tror inte att det går att fånga upp allt, eller alla. Det målet kommer nog aldrig att nås. Jag bidrar till biståndet med en liten del av min skatt, men får veta att bistånd betalas för det mesta ut till länder där det finns något av intresse. Att bistånd ofta är villkorat, men varför kan ingen villkora bistånd med utbildning för barnen? Att de får kunskaper för att kunna förbättra sina livsvillkor, hjälp till självhjälp.
Något som de bolivianer jag pratade med tyckte är att de är så måna om varandra. Att de hjälper varandra när det än behövs. Att vem som helst skänker bort en matbit till en annan behövande. Men jag tänker då, hur är deras syn på, och deras hjälp till de fattigaste? Hjälper de dom? De utsatta? Är deras liv värt lika mycket som de mer välställdas? Då tänker jag på oss svenskar, hur ser vi på dom och hur hjälper vi dom?
Behöver jag allt jag har? Behöver jag 20 par strumpor, en hel massa kläder, 15 nagellack, materiella ting som bara är ytliga? Jag fick dåligt samvete när jag inhandlade en handcreme från Lóocitane för 160:- på Miamis taxfree (sådana dyra produkter köper jag i stort sett aldrig). Hur många mål mat till de fattiga har denna summa inte räckt till? Riktigt kräksjuk blev jag också då jag gick förbi fler stora taxfreebutiker där det finns en försäljare för varje fabrikat. Hur riktigt välklädda kvinnor med dyra märkeskläder, högklackat och Gucciväskor står och inhandlar hudvårdsprodukter, kosmetika och parfymer för tusentals kronor. Är de lyckligare? Knappast!
Ja, mycket frågor som det inte går att få några bra svar på men det är i alla fall bra att få en medvetenhet om detta. Men tyvärr, jobbigt också! Vissa stunder önskar jag att jag skulle leva i min lilla bubbla och vara blåögd. Men, så är det ju inte och samtidigt måste jag förhålla mig till detta på så vis att jag kan inte gå och må dåligt över det som jag ändå inte kan påverka. Och något kanske jag ändock kan påverka . . .
Kram
Hemma
Ja, då var man hemma i rena, kalla och trygga Sverige igen. Har hunnit med seminarium och föreläsning i Gävle igår också. Tycker inte alls om att stå framför en massa människor och presentera något ;( jag kommer inte alls till min rätt där! Men man får se det så att vi är bra på olika saker. Idag har jag och tjejerna varit lediga och jag har varit SÅ trött! Vilat både för- och eftermiddag. Nu ska jag i alla fall försöka komma isäng före midnatt så jag någorlunda kommer in i rätt tid igen. Blir nog inte så allvarligt med pluggandet den här veckan känns det som.
Utsikt från vårt hotell i Corocio
En jollita som sitter och säljer sina grönsaker
Här är bebisslussen in till barnhemmet
Detta är lamafoster som köps på gatan och som bolivianerna gräver ner i grunden då de ska bygga sina hus, detta för att inte husen ska rasa. Enligt vad jag fick berättat för mig så använder de sig av utslagna alkisar när de då ska bygga höghus, tydligen så vägrar byggarbetarna att jobba om det inte knuffas ner någon avdäckad sådan i gropen där sedan grunden ska gjutas. Detta sågs också vara en god gärning för samhället - då är man ju av med dom.
Ja, vad som är sant och inte sant vet jag inte. Mycket har jag hört och mycket har jag sett. Det har varit en otrolig resa och en upplevelse att få komma och se detta land. Kul har det varit att få träffa Carola & co och se hur de bor, hur de lever. Det känns lite bättre här hemma då, annars kan man ju bara ha en föreställning.
Men jag är i alla fall glad att jag bor i Sverige, jag trivs här i detta land och jag känner vad otroligt mycket jag har att vara tacksam över - och allra helst mina fina barn och barnbarn- det bästa jag har!
Go´natt!
Utsikt från vårt hotell i Corocio
En jollita som sitter och säljer sina grönsaker
Här är bebisslussen in till barnhemmet
Detta är lamafoster som köps på gatan och som bolivianerna gräver ner i grunden då de ska bygga sina hus, detta för att inte husen ska rasa. Enligt vad jag fick berättat för mig så använder de sig av utslagna alkisar när de då ska bygga höghus, tydligen så vägrar byggarbetarna att jobba om det inte knuffas ner någon avdäckad sådan i gropen där sedan grunden ska gjutas. Detta sågs också vara en god gärning för samhället - då är man ju av med dom.
Ja, vad som är sant och inte sant vet jag inte. Mycket har jag hört och mycket har jag sett. Det har varit en otrolig resa och en upplevelse att få komma och se detta land. Kul har det varit att få träffa Carola & co och se hur de bor, hur de lever. Det känns lite bättre här hemma då, annars kan man ju bara ha en föreställning.
Men jag är i alla fall glad att jag bor i Sverige, jag trivs här i detta land och jag känner vad otroligt mycket jag har att vara tacksam över - och allra helst mina fina barn och barnbarn- det bästa jag har!
Go´natt!
Hemåt
Ja, då beger jag mig snart hemåt igen. En lång resa väntar som jag inte ser fram emot. Flyget lyfter 7.30 härifrån i morgon och på söndag kväll 17.45 ska jag vara på Arlanda :( Men, men det lär väl gå bra!
Idag har vi gjort ett studiebesök på ett barnhem här i La Paz, det blev inte det uppe i El Alto utan ett där barnen kan bo, om de inte blir adopterade, tills de är 18 år. På utsidan fanns en sluss i vilken bebisar kan läggas i och snurras runt så de kommer på insidan av barnhemmet. Mammor som ej har möjlighet eller vill ha sina nyfödda kan alltså anonymt lämna dem ifrån sig, mestadels skedde det vid tretiden på natten. Det var bara de yngre barnen som var på hemmet när vi var dit, de äldre gick i skolan. Hade kunnat tagit med mig några bebisar hem. Under 2010 var det enbart sju barn som blev adopterade, mycket sitter i all byråkrati. Men, man måste se det positivt, att dessa barn får ett hem där de får omvårdnad, mat, leka med jämnåriga och att ha möjlighet att gå i skolan. Hemmet hade dessutom egen läkare och tandläkare, det var även väldigt fint och välskött trots att de sedan den nya presidenten kom till makten ej fick några bidrag från staten utan allt finansieras genom frivilliga bidrag. Sedan var vi på kyrkogården på ett studiebesök, något som Miguel inte alls kunde förstå varför vi ville göra. Helt klart andra kyrkogårdar här än vad vi har i Sverige. Här begravs de döda i stort sett samma dag, de läggs i en kista och muras in. Flera gravar är ovanpå och bredvid varandra, där graven muras igen finns en låsbar glaslucka där de anhöriga kan stoppa in sånt som den avlidne skulle kunna behöva. Mat, dricka, sprit, leksaker och diverse andra saker. Det händer även att de anhöriga kommer till kyrkogården och har fest med den avlidne vid dess grav. Detta syntes tydliga spår efter den karneval som har pågått här. Ja, annorlunda kulturer vill jag mena och så intressant att få se och höra. I kväll var vi bjudna till en vän till Miguel och hans familj, han har suttit fängslad i San Pedrofängelset i fyra år, oskyldigt dömd. Hemma hade han gjort en likadan cell som han hade haft som sitt hem under dessa år. Ja, en intressant och händelserik vecka har jag haft, mycket nya intryck som nog tar sin tid att smälta. Men bäst av allt är väl att ha fått träffa Carola och hennes familj efter fyra månader :) Nu dröjer det ju inte förrän hon kommer hem igen.
Go´natt!
Idag har vi gjort ett studiebesök på ett barnhem här i La Paz, det blev inte det uppe i El Alto utan ett där barnen kan bo, om de inte blir adopterade, tills de är 18 år. På utsidan fanns en sluss i vilken bebisar kan läggas i och snurras runt så de kommer på insidan av barnhemmet. Mammor som ej har möjlighet eller vill ha sina nyfödda kan alltså anonymt lämna dem ifrån sig, mestadels skedde det vid tretiden på natten. Det var bara de yngre barnen som var på hemmet när vi var dit, de äldre gick i skolan. Hade kunnat tagit med mig några bebisar hem. Under 2010 var det enbart sju barn som blev adopterade, mycket sitter i all byråkrati. Men, man måste se det positivt, att dessa barn får ett hem där de får omvårdnad, mat, leka med jämnåriga och att ha möjlighet att gå i skolan. Hemmet hade dessutom egen läkare och tandläkare, det var även väldigt fint och välskött trots att de sedan den nya presidenten kom till makten ej fick några bidrag från staten utan allt finansieras genom frivilliga bidrag. Sedan var vi på kyrkogården på ett studiebesök, något som Miguel inte alls kunde förstå varför vi ville göra. Helt klart andra kyrkogårdar här än vad vi har i Sverige. Här begravs de döda i stort sett samma dag, de läggs i en kista och muras in. Flera gravar är ovanpå och bredvid varandra, där graven muras igen finns en låsbar glaslucka där de anhöriga kan stoppa in sånt som den avlidne skulle kunna behöva. Mat, dricka, sprit, leksaker och diverse andra saker. Det händer även att de anhöriga kommer till kyrkogården och har fest med den avlidne vid dess grav. Detta syntes tydliga spår efter den karneval som har pågått här. Ja, annorlunda kulturer vill jag mena och så intressant att få se och höra. I kväll var vi bjudna till en vän till Miguel och hans familj, han har suttit fängslad i San Pedrofängelset i fyra år, oskyldigt dömd. Hemma hade han gjort en likadan cell som han hade haft som sitt hem under dessa år. Ja, en intressant och händelserik vecka har jag haft, mycket nya intryck som nog tar sin tid att smälta. Men bäst av allt är väl att ha fått träffa Carola och hennes familj efter fyra månader :) Nu dröjer det ju inte förrän hon kommer hem igen.
Go´natt!
Tillbaks
Ja, då var vi tillbaks i La Paz då, hela och välbehållna. Vi hade ju bokat hotell i Corocio för två nätter men då vägen dit redan igår var ganska sönderregnad på några ställen och regnet öste ner hela natten så bestämde vi oss att ta oss hemöver. Ville inte riskera att bli fast efter vägen i morgon och missa flyget hem på lördag. Det kändes inte alls så lustigt att ge sig iväg då den sista biten inte alls var så rolig men det gick riktigt bra. Miel frågade om vi kunde gå på bio när vi kom hem, jag lovade att det skulle vi göra om vi kom hem. Så nu har vi varit på bio, Rango, kände mig som ett barn då Carola fick sitta och översätta åt mig :) Men vi kunde i alla fall ta oss ett dopp i poolen på hotellet igår och sola lite och bli lite myggbiten också. Vädret var väldigt mulet så jag såg väl inte alltför mycket men stundvis klarnade det upp och en helt otrolig utsikt var det efter vägen. Lamadjur, örnar, gamar, en ekorre och en stor härlig skalbagge lyckades vi se. Lite olika slags fåglar och fina fjärilar också.
I morgon ska vi åka upp till El Alto och besöka organisationen för gatubarn där Carola jobbade förut. Vi var ju dit häromdagen men då var det inga barn där eftersom det har varit helgdagar flera dagar här nu på grund av karnevalen. Men nu är det åter vardag och det märks i staden, kan inte fatta att trafiken kan flyta på som den gör och som tur är så har jag än inte sett till någon olycka här i staden. Endast en som hade åkt in i en bergsvägg igår. Jag skulle aldrig någonsin sätta mig bakom ratten i denna stad, trots att jag har haft körkort i 30 år!
Eftersom det tar sån enormt lång tid att lägga ut bilder från denna dator så väntar jag tills jag kommer hem innan några fler kommer.
Go´natt!
I morgon ska vi åka upp till El Alto och besöka organisationen för gatubarn där Carola jobbade förut. Vi var ju dit häromdagen men då var det inga barn där eftersom det har varit helgdagar flera dagar här nu på grund av karnevalen. Men nu är det åter vardag och det märks i staden, kan inte fatta att trafiken kan flyta på som den gör och som tur är så har jag än inte sett till någon olycka här i staden. Endast en som hade åkt in i en bergsvägg igår. Jag skulle aldrig någonsin sätta mig bakom ratten i denna stad, trots att jag har haft körkort i 30 år!
Eftersom det tar sån enormt lång tid att lägga ut bilder från denna dator så väntar jag tills jag kommer hem innan några fler kommer.
Go´natt!
Grillfest
Igår var det grillfest här hos Carola och Miguel som påbörjades redan kl. 11.00. Som tur var lyste solen i stort sett hela dagen så vi kunde sitta ute i trädgården. Tur var det att det var varmt och soligt för det var vatten- och skumkrig utan dess like. Tyckte lite synd om de som kom sist och blev värst utsatt. Och jag som trodde att vi svenskar var bra på att dricka alkohol men då skulle ni se bolivianerna :) Trevligt hade vi i alla fall! I dag bär det av till djungeln, vi har bokat hotell där ett par nätter och kommer tillbaks hit till La Paz på fredag.
Kram
Höjdsjuk
Ja, jag har nog drabbats av höjdsjukan? Igår natt sov jag nästan inte en blund, frös så jag höll på att frysa ihjäl trots att jag är i Sydamerika. Igår hade jag jättejobbigt med andningen, kunde inte alls dra några djupa andetag vilket naturligtvis bidrar till syrebrist och därav min frossa. Blev ändå värre sen vi hade varit upp till El Alto som ligger över 4 000 m över havet. Kunde inte alls vila middag igår trots att jag verkligen skulle behövt, låg bara och flåsade. Men, men, det ska väl ge med sig får jag hoppas. Var ju som sagt upp till El Alto igår och tittade på denna stadsdel där 1 miljon indianer lever i fattigdom, eller inte? Var bjudna på middag igår hos Miguels bror och de hade en annan synpunkt på den saken. Men vad vet jag, i alla fall ser de ut att leva i största fattigdom.
Igår var vi och inhandlade mat till dagens inplanerade grillfest, det ska bli kul. Hoppas verkligen vädret är på vår sida idag om det ska grillas i trädgården och vi tydligen blir ganska många. I morgon reser vi till Coroico som ligger nere i djungeln, jag har gått med på denna resa trots att jag var benhård att jag inte skulle göra denna tur. Men, en ny väg är bygd, den gamla var klassificerad som världens farligaste, och tydligen så är denna nya väg inte farligare än den vi åkte på när vi var upp i bergen häromdagen. Kan ju då hoppas att jag slipper frysa :)
Ja, här inhandlas det till dagens grillfest :)
Kram till er alla därhemma <3
Igår var vi och inhandlade mat till dagens inplanerade grillfest, det ska bli kul. Hoppas verkligen vädret är på vår sida idag om det ska grillas i trädgården och vi tydligen blir ganska många. I morgon reser vi till Coroico som ligger nere i djungeln, jag har gått med på denna resa trots att jag var benhård att jag inte skulle göra denna tur. Men, en ny väg är bygd, den gamla var klassificerad som världens farligaste, och tydligen så är denna nya väg inte farligare än den vi åkte på när vi var upp i bergen häromdagen. Kan ju då hoppas att jag slipper frysa :)
Ja, här inhandlas det till dagens grillfest :)
Kram till er alla därhemma <3
Intryck
Ja, jag måste säga att jag är alldeles fylld av nya intryck. Bara det att komma till ett nytt land är ju annorlunda, och Bolivia är nog så långt ifrån den svenska kulturen som det kan bli. Helt otroligt intressesant är det i alla fall. Och jag har ju verkligen tur som har en "guide" som är född och uppvuxen här och en dotter som det känns som hon kan staden i stort sett lika bra som hon också skulle ha varit det och som dessutom pratar flytande spanska. Detta gör ju att jag får se mycket och får mycket berättat om hur det är, hur de lever. Igår tog Carola med mig på matmarknaden där indiankvinnorna satt efter gatorna och sålde det mesta som var ätbart. Frukter och grönsaker som jag aldrig någonsin sett eller hört talas om. Kött och fisk som säljs direkt på gatan. Otroligt att dessa indiankvinnor orkar bära dessa för dem, typiska klänningar varje dag. De har också hattar som är tydligen är väldigt betydelsefulla för dem. Eftersom det är regnperiod här nere nu så har de ofta dem inplastade, på huvudet. Jag funderade först varför de gick omkring med plastkassar med något i på sina huvuden :)
På eftermiddan igår tog Miguel med oss på en bergstur upp i Anderna. Det var ganska molnigt stundvis men vi lyckades i alla fall se lite av Illimani, en snöbeklädd topp, 6462 m över havet. En helt otrolig utflykt med en natur och utsikt som inte går att beskriva eller ens göra rättvisa av på bild, ska försöka lägga ut lite bilder senare. Idag ska vi åka upp till El Alto, La Paz slum och hälsa på en kompis åt Carola, Heidi. Hon har ju varit i Sverige och varit barnflicka åt Miel när han var liten så jag har träffat henne förut. Ska bli intressant att få se lite mer av El Alto också, trots dess fattigdom, passerade ju därigenom när jag kom från flygplatsen men hann inte se så mycket av det då.
Ha en bra dag alla där hemma!
Kram
På eftermiddan igår tog Miguel med oss på en bergstur upp i Anderna. Det var ganska molnigt stundvis men vi lyckades i alla fall se lite av Illimani, en snöbeklädd topp, 6462 m över havet. En helt otrolig utflykt med en natur och utsikt som inte går att beskriva eller ens göra rättvisa av på bild, ska försöka lägga ut lite bilder senare. Idag ska vi åka upp till El Alto, La Paz slum och hälsa på en kompis åt Carola, Heidi. Hon har ju varit i Sverige och varit barnflicka åt Miel när han var liten så jag har träffat henne förut. Ska bli intressant att få se lite mer av El Alto också, trots dess fattigdom, passerade ju därigenom när jag kom från flygplatsen men hann inte se så mycket av det då.
Ha en bra dag alla där hemma!
Kram
Framme
Ja, nu har jag kommit fram då efter en väldigt lång och dryg resa. Värst var biten mellan London och Miami på ca 9 timmar, sen tog det två timmar innan jag kom igenom passkontrollen i Miami och ytterligare två timmar innan nästa flyg gick. Men sen tyckte jag ändå att det gick bra till La Paz, reste ju då under natten och kunde sova skapligt bra. Men att komma igenom Usa var ingen enkel sak vill jag mena; först har jag ansökt om inresetillstånd för länge sen, skickat in en blankett genom reselbolaget och hade även en sån med mig. Sen tog det hur lång tid som helst för varje person att bli granskad, ifrågasatt, lämna fingeravtryck och fotad innan man blev genomsläppt. Tur att jag har med åren skaffat mig sånt tålamod och dämpat mitt humör, ändå var det nära att jag hade velat lipa åt kameran när jag fotades ;) Men det var väl bäst att låta bli, annars hade jag väl inte kommit hit :) Ja, ja, när jag då äntligen hade tagit mig till gaten och skulle gå ombord så pep mitt pass och jag fick gå tillbaks till boardingdisken där det tog ytterligare lång tid innan det konstaterades att jag fick gå ombord. Vilket land, vill jag säga. Och min nästan obefintliga längtan att besöka detta land har ytterligare mattats av! Men när jag väl kom till Bolivia gick det hur snabbt och smidigt som helst trots att jag inte hade fyllt i blanketter. Det tog en halvtimme från det jag gick av planet tills jag satt i bilen på väg därifrån. Jag som trodde att bolivianerna skulle vara segare av sig än amerikanarna, men icke ;) Ja, så kom då mina starka känslor fram igen dom de brukar göra vid avsked, återföreningar, studenter och liknande tilllfällen ;) Talade om för Miel att jag ej alls var ledsen utan glad för att få se dom igen :)
Mycket har jag hunnit med sen dess tycker jag. Miguel har skjutsat runt mig (oss) lite i omgivningarna. Vi var ute på landet utanför La Paz och åt lunch. Satt då ute i solen som var framme just då, åt lunch och tittade på några lokala dansare. Lyckades bränna armarna på några minuter så det är nog läge att tänka på att jag befinner mig betydligt närmare solen nu än hemma i Sverige. På kvällen tog vi en taxi in till stan, en väldigt lång taxiresa som kostade 15:-! Världens godaste köttbit har jag nu hittills ätit i alla fall, och den billigaste middagen också. Tycker att jag har ställt om mig otroligt bra med tidsomställningen. Somnad bra klockan elva igår kväll och vaknade pigg klockan sex, få se vad dagen har att bjuda på :)
Kram till er alla, jag som hade fyllt på min mobil rejält för att åtminstone kunna hålla kontakten med er via sms men jag har ingen täckning alls härnere så vill ni mig nåt får ni sms:a Carolas mobil :)
Kram
Mycket har jag hunnit med sen dess tycker jag. Miguel har skjutsat runt mig (oss) lite i omgivningarna. Vi var ute på landet utanför La Paz och åt lunch. Satt då ute i solen som var framme just då, åt lunch och tittade på några lokala dansare. Lyckades bränna armarna på några minuter så det är nog läge att tänka på att jag befinner mig betydligt närmare solen nu än hemma i Sverige. På kvällen tog vi en taxi in till stan, en väldigt lång taxiresa som kostade 15:-! Världens godaste köttbit har jag nu hittills ätit i alla fall, och den billigaste middagen också. Tycker att jag har ställt om mig otroligt bra med tidsomställningen. Somnad bra klockan elva igår kväll och vaknade pigg klockan sex, få se vad dagen har att bjuda på :)
Kram till er alla, jag som hade fyllt på min mobil rejält för att åtminstone kunna hålla kontakten med er via sms men jag har ingen täckning alls härnere så vill ni mig nåt får ni sms:a Carolas mobil :)
Kram
Bolivia
Ja, då är det mesta packat och klart! Åker till Gävle i kväll och tar tåget därifrån tidigt i morgon bitti. Lördag morgon, 6.25 lokal tid (11.25 svensk) ska jag vara framme. Det ska bli så kul att få träffa Carola och familj. Är ju fyra månader sen de åkte. Halva min väska är packad av julklappar och diverse saker som de tydligen saknar där nere. Miel ringde häromdan och ville att jag skulle ta med mig bilar och söta björnar :)
Har läst på mig lite extra om Bolivia då jag ska presentera detta land ur ett socialpolitiskt perspektiv på seminare i Gävle när jag kommer hem. Detta har ju faktiskt gett mig mer och en annan kunskap om landet.
Boliva är sydamerikas fattigaste land. Fattiga länder, varför är de fattiga? Vad kan vi göra? Vad kan jag, som enskild individ göra? Hur kan jag påverka, och kan jag det? Är jag mentalt föreberedd? Kan man någonsin bli det?
Bolivia blev en självständig stat 1825. Sedan dess har nästan 200 regeringsskiften ägt rum, ofta genom militärkupper och presidenterna har avlöst varandra. Landet blev under 1980-talet någotsånär demokratiskt men än idag finns en omfattande fattigdom och en stor, social oro bland befolkningen. Trots omfattande samhällsreformer har landet ej lyckats komma till rätta med sina sociala och ekonomiska problem, ineffektivitet och korruption är fortfarande vanligt förekommande i regeringen . . .
Ja, ja, det ska i vilket fall bli intressant och spännande, och kul att får komma dit!
Kram alla!
Västanloppet
När vi bodde i Loos var det Lilla Vasloppet som flitigt åktes på dagis varje år. I Hudiksvall är det Västanloppet som gäller på tjejernas dagis. Idag var det dags för årets, i strålande solsken. Isabell hade bestämt sig för att inte åka, däremot Gabriella var inställd på att ta ett varv. Det slutade med bytta roller, Isabell åkte två varv men Gabriella nöjde sig med att gå runt. Det gick bra det också, medalj fick hon i alla fall. Men inte jag, trots att jag också gick två varv :)
Nu ska jag och tjejerna ha lite myskväll, jag åker ju i morgon och blir borta ett tag så då lär vi ju ha lite mys :)
